Notiser
 

"Den som lever utan galenskap är inte så vis som han förmodar"
Francois de la Rochefaucauld

2021-10-03 ... resan ut i stora världen börjar nu för valparna. Först ut är Sandys och Busens dotter, Svea. Svea får det bästa tänkbara hem och blir sambo med sin "kusin" Freja, kullsyster till Boss och Beda.
Sven vet vi inte riktigt än hur det blir med. Det är mycket som skall till för att allt skall passa.
I den blå kullen är alla placerade utom den tik vi skall behålla. Dom valparna har ytterligare ett par veckor kvar här hemma. Också i den kullen blir en av valparna, hanen, sambo med valp ur Boss och Bedas kull. Det är verkligen roligt när man kan placera valpar i hem där det redan finns en kompis och man vet att allt fungerar så bra så bra. Suncoxfamiljen växer och vi har fin kontakt på FB i vår egen grupp.
Freja har så ung hon är redan gjort jättefina resultat i Nose Work tack vare sin duktiga matte Teres. It takes two to tango, ni vet.
Och jag tror att den blå hanen kommer att bli så väl omhändertagen och tränad till många trick av sin lillmatte Wilma. Wilma har redan tränat Texas, Boss brorsa, så det är en fröjd att se.
 

2021-09-18 ... söta bilder kan det bli gott om i dom här åldrarna. Två systrar ligger gott och sover tillsammans. Det är den minsta och mellansystern. De fyras gäng, Rosies och Boss valpar är 4 veckor precis nu och börjar busa kring lite.
Mat serveras av mamma med mer ojämna mellanrum.
Rosie går gärna ifrån och är mammaledig och ligger i soffan med oss. Egen mat på fat får valparna 4 gånger om dagen nu och aptiten är det inget fel på, men som vanligt är bordsskicket desto sämre. Ingen generar sig för att ta en promenad tvärs över tallriken. Grisigt blir det så här i början, det får städpersonalen acceptera.
I helgen är det stor utställning i danska Ballerup. Vi brukar vara där och det hade verkligen varit roligt att vara med i år också, med tanke på att de flesta utställningar i Sverige har ställts in  p g a coronaeländet. Men smittorisken när man har småvalpar hemma är onödigt stor.
Rosies barn är rätt så balanserade redan så om någon dag får vi försöka oss på individuella ståbilder.
Alltid lika spännande att se hur dom ser ut på de första ståbilderna, det säger rätt så mycket om proportioner och exteriör i framtiden.

2021-09-11 ...maten smakar bra ute tycker Svea och Sven. Tjocka och runda trycker dom i sig ännu en portion av valpmaten. Sandys mjölkmagasin börjar hänga allt tommare och behövs snart inte längre. Nu är det den tvåbenta personalen som får jobba desto mer och hålla mattider.
Rosie gäng har börjat äta egen mat idag och förvånade mig genom att gärna äta själva direkt från fatet. Behövdes inte trugas och pillas med en och en. Ingenting går efter mallar, det är alltid olika på något sätt.

2021-09-08 ... plötsligt så händer det. Rosies valpar, de fyras gäng, ställde sig nästan samtidigt upp på benen och började promenera omkring. Som vanligt är man inte nog snabb med kameran. Ni vet, fotoögonblicket kommer som en snigel och försvinner som en blixt. Men ni ser va?
Det är lilla"krattan" som testar sin förmåga. Brorsan har hittat en huvudkudde.
Rosievalparna är faktiskt bara 2,5 vecka och är ovanligt tidiga med sitt stadiga gående. Jämfört med tjocksmockorna hos Sandy som inte behagade resa sig förrän nästan en vecka senare.
Men som vanligt häpnar man över hur fort det går när dom väl börjar stå. Nu är Sandys, "Svea" och "Sven" ute i hage i finväder och brottas och travar omkring.

2021-09-05 ... två veckor har dom fyllt nu, Rosies och Boss valpar. Runda, mätta och rena, precis som bebisar skall vara. Rosie har växt in i sin roll så otroligt bra och är jättefin mamma. Så sött när hon får ett tuggben och inte äter det själv utan lägger det bland valparna.
Dom är så matfriska och har så bra tag om tutten att det hänt ett par nätter att en hängt med när Rosie hoppat ur lådan. Lite pipigt blir det efter den ofrivilliga flygturen ut på golvet.
Ögonen är helt öppnade nu och dom är ganska rörliga och målmedvetna alla när dom kravlar omkring.

2021-08-28 ... glädjespridaren Sandy. Man kan inte annat än vakna med ett leende när man väcks av den här åsynen. En glad mamma Sandy som ligger där klockan mitt-i-natten typ och viftar på svansen så det trummar och talar om att hon är såå glad över att matte äntligen öppnar ögonen. Det är väl inget konstigt att vilja gå ut kl fyra, eller? Så upp och hoppa ur tältsängen nu matte så jag kan gå ut och kissa.
Sandy tillbringar självmant allt mer tid utanför valplådan, antingen med oss eller i sin egen säng. Jag har börjat med köttfärsmål till valparna, men aptiten är så där, helt förståeligt, dom är väl ständigt proppmätta fast jag dragit in på Sandys mat.

Rosies valpar äter och växer. Den tiken som var minst har procentuellt lagt på sig mest och det är bra, lilla"krattan" som jag kallade henne första dygnet kommer nog att växa fatt sina systrar. Hanen var den största redan från början och är det fortfarande. Lite bulldozer över den när han plöjer undan systrarna för att få bästa tutten.
 

2021-08-24 ....helt punktlig ankomst blev det för Rosies och Boss valpar. Så klart på natten, det är sällan man slipper dessa vaknätter när det är valpar på gång. Naturen har nog inrättat det så att djurfödslar skall ske i det tysta.
Det blev en pojke och tre flickor, alla blure roan som väntat.
Rosie överraskad och lite tagen av att plötsligt få en mammaroll, men efter ett par valpar ordnade det upp sig och hon tog sig an uppgiften med väldigt allvar. Så allvarligt att jag inte skulle få röra varken henne eller valparna först. Men, där fick vi snabbt övertyga henne om att vi bara hjälps åt och att jag inte tänkte försvinna med valparna.
Det har gått fyra dagar nu och det hela känns lite tryggt, alla var pigga och ville dia från början, de första dagarna är alltid lite kritiska.
Själv känner man sig som en utvakad småbarnsförälder, Jag vaknar vid minsta pip och kollar om hon lagt sig på någon eller vad det är för orsak till missnöjet.
Sandys valpar som är dryga två veckor nu är ena riktiga klumpar och klarar sig utan problem nu. Snart dags att börja introducera egen mat till dom och samtidigt minska på Sandys mat så att mjölken undan för undan sinar.

2021-07-25 ... Nu har vi äntligen valpar på gång. Något som aldrig hänt förut, två kullar nästan samtidigt. Den orangea virvelvinden Sandy skall ha valpar med stilig italienare och rosenknoppen Rosie skall ha valpar med vår egen chokladpralin, Boss.
Det dröjer några veckor ännu, Sandys valpar väntas omkring 9 augusti och Rosies omkring den 20e.

Bilden på Sandy och Boss är sedan hössten 2020. Då var dom två intet ont anande ungdomar som busade. Sedan dess har Boss blivit pappa i Danmark och nu skall han ha valpar med vår Rosie. Och Sandy är tjock om magen och går snart in i sin nya mammaroll.
 

2021-07-25 ... det allra mest sorgliga hände dagen före midsommarafton. Vi fick ta farväl av Kajsa. Det var förfärligt sorgligt, men alldeles nödvändigt. Hon orkade inte mer. Vi kommer alltid att glädjas åt varje dag av de 15 åren hon var med oss.
 

2021-03-27 ... Kajsa 15 år!!! Helt otroligt att denna fina, underbara hund fått vara med oss så länge. Det är något helt märkligt med gamla hundar. Dom har en sådan värdighet och klokhet, vet och kan allt. Nosen grånad, lite grå i ögonen, hörseln dålig och synen inte den bästa, men ändå, pigg på promenad i egen takt och har bra aptit. Så vi fortsätter att glädja oss åt varje dag. Och så länge hon tar trappan in i ett skutt så är det ingen tvekan, hon vill vara med ett tag till!
Och nu löper hon dessutom, jaja, man kunde tycka naturen kunde dra ner lite på intresset för det motsatta könet när man är gammal, jättegammal, hunddam, men icke. Och Uno tycker att hon är det snyggaste han sett. Milde himmel! Unga Beda är inget att ha jämfört med Kajsa.

Röntgade f ö Sandy igår, så nu håller vi tummarna på vinstlott i avläsarlotteriet. Men bilderna såg bra ut så vi har förhoppningar. Det var inte  helt lätt att få till bilderna. Även sederad stretade Sandy emot och hade synpunkter. Patricia som är min röntgare sedan typ 20 år, ger sig inte och det blev många plåtar innan hon var nöjd. Tacksam är man som hundägare över den noggrannheten.

2021-03-27... Lilla Beda löper och vi har flocken delad i två. Grabbarna Uno och Boss med sällskap av Sandy. Blondinbella lite kärleksfullt kallad av god vän. Sandy är en sådan där Kajsa Kavat, pojkflicketyp. Hon vill helst aldrig gå in och gillar bäst att busa och springa med Boss.
Med löptik och hanar i huset gäller det att ständigt ha koll på att stänga grindar och veta vem som är med vem. Barngrindar och kompostgaller är väldigt nödvändiga attiraljer.
Det går ändå bra och vi har hyggliga pojkar som inte står och skäller och hojtar efter tikarna. Matte får dubbel motion eftersom vi också rastar i två omgångar....
Det är ju märkligt med denna Murphys lag, ni vet, kan något gå fel så gör det så. Ett år med corona och inga aktiviteter på annat håll och gott om tid för valpar, ja, då är det ingen av de förväntade valptikarna som löper när dom ska.
Det blir väl ketchup effekt i höst. Utställningarna kommer igång och tre tikar löper samtidigt.
Har i alla fall beställt tid för HD röntgen också för Sandy så har vi fler möjligheter om HD-resultatet blir bra.
 

2021_03-14 ... Man undrar hur det skall gå. När jag var hos veterinären och tog stygnen på Disa fick jag höra om en eländig och ny företeelse.
Folk ringer in och vill ha lugnande medel utskrivet till sina valpar/hundar för att dom skall sluta dra i kopplet! Jag säger bara det, dessa "coronavalpar" köpta helt utan eftertanke och insikt i vad det innebär att ha hund. Omplaceringar av hundar som inte fått uppfostran och trygghet, och avlivningar när de till slut vandrat mellan tillräckligt många hem, det är vad som kommer att ske.
Det är fantastiskt att det finns en önskan hos många att bli hundägare, det berikar tillvaron på många sätt. Men ingen köper en ny mobil eller ett kylskåp eller någon annan "sak" utan att kolla och ta reda på fakta. Så varför köpa valp ur "bakluckan" utan några som helst efterforskningar? Och omvänt - fel kan det bli ändå, men ingen seriös uppfödare säljer sin valp till ett hem utan att ha försäkrat sig om, så långt det går, att valpen får ett lämpligt hem för ett långt och lyckligt hundliv.
 

2021-02-18 ... Nu är operationen av Disas juvertumör överstånden och hon vilar ut i sin söta operationskostym. Förhoppningsvis är hon snart sitt vanliga jag igen. Det är ingen liten operation utan ett ganska stort ingrepp som definitivt inte är utan smärta för hunden, trots smärtstillande medicin. Och antibiotika (förstås!). Att som somliga veterinärer idag vara så rädda för att skriva ut antibiotika att hundar får infektioner och dubbelt lidande efter en så pass stor operation, begriper jag mig bara inte på.
Roligt att Fina Ada (Disas dotter) nu är röntgad och ögonlyst utan anmärkning. Vi hoppas på ett löp här under våren så får vi se vad det kan leda till.

Den fina snön är nu ett minne blott och det är blött. blött, blött eftersom den tjälade marken inte släpper igenom smältvattnet. Nu är m a o allt tillbaka till den Skånenormala blötan igen... Men snart är det vår igen!

2021-02-04 ... SNÖGLÄDJE!
Sällsynt numera men sååå härligt för alla. Boss och Beda leker och mår prima. Själva njuter vi av åsynen av lyckliga hundar.

2021-02-04 ... detta jämmerliga coronaår. Inget vill sig riktigt. Corona, nedstängningar, och så det som kanske är petitesser i de stora perspektivet, men ändå motgångar i vår lilla värld.
Ingen parning på Rosie, Disa har fått en juvertumör och det blir inte den blå valpen från Italien.
 
Det visade sig att han har entropion, en liten inåtrullning av nedre ögonlocket. Lindriga symptom behöver inte ge några problem, men ska ändå inte avlas vidare på.
Ärligt av uppfödaren att upplysa om detta och inte bara skicka valpen. Och så hade jag stått där med problemet när den skulle ögonlysas så småningom. Vi var nog lika besvikna båda två, och jag har fått erbjudande om en annan valp. Dom är bara några veckor ännu och den här gången är det inte Boots son som är pappa utan Boots dotter som är mamma.

Nu håller vi tummarna igen och har nya förhoppningar. Även så på det omtalade vaccinet!! Så att vi äntligen kommer närmare ett vanligt liv.



 

2021-01-25 ... en reflektion angående tidig tillvänjning av olika saker för valpar. Boss och Beda är de enda nu hemmavarande hundarna som fått tidig vattenvana. I somras var vi ett par gånger nere vid stranden och jag "lärde" dom simma. Och det är en så tydlig skillnad i flockens intresse för att gå i vatten.
Boss och Beda riktigt söker sig till vatten, spelar ingen roll om det är kallt och smutsigt. Lycka t ex som aldrig fick vattenvana som liten hade stora problem med att simma som vuxen. Gillade det inte alls, var dålig på det och gjorde det inte frivi8lligt och inte ens med stor uppmuntran. Uno kan stanna för vattensamlingar i skogen och fråga om det verkligen ska vara nödvändigt att gå i.
Denna eländes grop kallar vi för "Ellas håla" efter Christians Ella som gärna vältrade sig där ...medan hennes kullsyster Disa inte kunde stå nog långt ifrån det smutsiga vattnet.

2021-01-21 ... cockrar är speciella. Älskar att vara tillsammans i sin flock och till flocken räknas även matte och husse.
Går jag någonstans reser sig alla och följer med. Om grinden stoppar så stannar dom där i en trofast, varm hög och väntar på att jag skall komma tillbaka.
Man kan inte annat än älska en sådan ras.

Den som vill ha kärlek och bekräftelse i överflöd ska skaffa sig en cocker. Den som tycker att det känns som att vara förföljd att ständigt ha ett eller flera långöron i hälarna skal skaffa annan ras. Jag valde för mycket länge sedan ...

2021-01-08 ... Rosie har fått fint grönt bandage på benet. Vi har varit hos veterinären och tagit blodprov/progesteronprov för att få reda på om hon varit i löp där vi kanske missat rätt parningsdag. Eller om det är så att hennes löp inte var "riktigt" ändå. Det är mycket som kan reda ut med ett blodprov idag.
Fick svar att det varit ägglossning så det är inget "fel" på Rosies fertilitet. Kanske har hennes lägre rang i flocken gjort att hon dolt sitt löp lite eftersom Disa som är äldre löpte precis samtidigt. Det är både klurigt och väldigt intressant det här med avel.
Nästa löp är vi beredda på problemet!

Man lär så länge man lever sägs det. Och jag har också fått insikt i en verksamhet som var helt ny för mig. Transporter kors och tvärs i världen med hundkurir. Min gamla ryttarbakgrund gör att jag vet att tävlingshästar transporteras runt för internationella tävlingar. Men när det kom till att få hem en valp från Italien föreställde jag mig att enda möjlighet var antingen på egen hand med bil eller flyg. Men icke.

Det finns många företag vars verksamhet går ut på att hämta och lämna hundar i princip var som helst dit det går bilväg. Det går nästan veckovis rutter runt om i Europa med hundar och katter på väg till nya ägare.
Så vår valp från Milano kommer att åka i en samtransport med PetPilot. Hundarna åker bekvämt och rymligt i bilens kupé och rastas och utfodras med jämna mellanrum. Resan tar några dagar med lite stopp för att lämna av eller plocka upp längs vägen.
De uppfödare som anlitat företaget vittnar om att hundarna kommer fram i gott skick både fysiskt och mentalt och helt obekymrade av den långa trippen.
Under resans gång kan man också via bilder på FB följa med på äventyret..
I dessa coronatider hade det inte varit möjligt att själv flyga eller köra på ett säkert sätt. Inställda flyg och besvärliga gränspasseringar. Med en valp i bagaget och hjärtat i halsgropen. Skönt att slippa!
 

2021-01-02 ... Gott Nytt År!
Godare lär det i alla fall bli än skräpåret 2020, annat är inte möjligt.
Vi har haft en trevlig tilldragelse, ett hundbröllop! Det var vår Boss som fick riktigt fint dambesök från Danmark.
Inte många unga hundpojkar som får en så fin dam som första fru. Det var dessutom i grevens tid, för på natten stängdes gränsen mot Danmark! Nu väntar vi så småningom på positiva nyheter att det väntas valpar.
Ytterligare en nyhet, (också det premiärhintas här!) är att vi i slutet på februari väntar hem en valp (vänster nedan) från Italien. Det är en sonson till vår fine Boots, som vi miste alldeles för tidigt.
En tik på kennel Della Lontra i Italien seminerades med Boots för några år sedan och resultatet blev att kenneln behöll en hane och en tik från den kullen.

Hanen, som kallas Zibibbo, (ung bild nedan) har nu i sin tur fått valpar med en fin tik på kenneln och det är i den kullen vi har bokat en fin hane. Så här i coronatider är det lite scary med all logistik, men det skall fungera med biltransport med speciellt kurirföretag som är specialiserat på transport av hundar och katter i Europa.
Ska bli vådligt spännande, både med kullen i Danmark och med Boots-barnet från Italien.
I övrigt väntar vi ivrigt på coronavaccinet så att vi äntligen kan börja känna oss som lite fria människor igen!

2020-12-29 ... det ser inte ut som att Rosie är intresserad av bröllop för egen del. Disa har gått ur sitt löp och Rosie har inte börjat sitt. Vi har inget att säga till om, det är naturen som styr. Bara att vänta.
Jag har i alla fall bestämt att jag skall röntga Ada. Det måste göras innan parning. Ada är Disas dotter i förra kullen. Så om nu Rosie tänker hoppa över ett löp så får Ada bli mamma istället. Ada ligger mitt emellan i sina löpperioder så det kan bli herrbesök för Ada innan Rosie kommer igen.
Förutom att vänta på löp väntar vi på vinter. På ett sätt är det praktiskt med gröna vintrar, Men lite fint hade det allt varit med snö i julas. Hundarna roar sig oavsett, framförallt Sandy och Boss härjar vilt och jagar varandra så grästorvorna yr. Och så har vi vår berömda "Ellas håla", en blöt hörna där det idkas gyttjebrottning. Jag blundar, något roligt ska dom ju ha, skitungarna. Dagar med torrt väder är sysslan given, borsta igenom alla pälsar ...
Det är fortfarande en helt galen efterfrågan på valpar och hundar, jag undrar hur det kommer at bli när vi väl kommer ur coronan. Är alla som nu köpt valp medvetna om att det är et typ 12 års kontrakt dom skrivit på?
 

2020-12-07 ... halledar vad tiden går. För er som nu hängt på låset ett tag och undrat när i herrans namn det skall hända något här med valpar och sådant ... jag kan i alla fall meddela att Disa och Rosie börjat "bära sig åt" och flirta lite med pojkarna här hemma. Så det blir löp snart. I värsta fall betyder det att jag får ge mig av i julhelgen för att para tik. Det vore inte första gången i så fall. Vi har alla våra märkliga nöjen ... Juldag var det sist vi gjorde en 60 milsresa till den utvalde hanen. I bästa fall dröjer det några veckor till och det betyder i så fall valpleverans lite närmare tidig vår och det är faktiskt en fördel för småttingarna.
Någon vinter att tala om har vi inte, valda delar av flocken nojsar på det fortfarande gröna gräset.

 

2020-03-23 ... corona, corona, corona ... allt handlar om det just nu. Utställningar, prov, konferenser, allt är inställt. Livet ter sig helt plötsligt väldigt annorlunda. Att i så allvarligt läge i samhället gnälla över att vår pseudovärld i hunderiet går på sparlåga är fjuttigt. Det kan t o m kanske leda till lite eftertanke och funderingar om vad man håller på med. Utställningsverksamheten som kom till för att uppfödare skulle kunna få sitt avelsmaterial värderat, har, ja, faktiskt, urartat, till en sport, "tävling i utställning". Det blir frestande att föda upp uställningshundar istället för cocker enligt rasstandard. Iögonenfallande proportioner, värderas högt och typen går förlorad. Långa halsar ser fint ut i utställningsringen, men i rasstandarden står meddellång hals, rörelsrna skall vara vägvinnande och fria enligt standard, men blir istället hastiga och stela fram pga av raka skuldror med en upprätt "skorstenshals". En cocker skall vara frimodig och glad, men i utställningsringen går det att maskera både det ena och det andra eftersom hundarna lär sig sitt "jobb", men för den skull kan vara både blyga och lite fundersamma i tillvaron i övrigt. Det hade inte varit fel med krav på fullgjort BPH (personlighetsbeskrivning hund) på avelshundarna för att få registrera valpar.
Här hemma är vi i självkarantän för tillfället och undviker att åka till staden. Naturen är däremot ofarlig och smittfri. Så här läggs det spår och traskas i skogen istället. Jag kan inte annat än tro att hundarna föredrar skogen framför bullriga mässhallar vid utställning. Även om dom snällt ställer upp även där som de tålmodiga varelser dom är.
Uno, på bilden, är väl inte världens bästa spårhund. Tappar intresset om det blir för långt eller annat intressant kommer i näsans väg. Men då får det i stället bli en extra utmaning för mig att skapa motivation.
 

2020-03-06 ... fortfarande inga minusgrader, inte en snöflinga och krokus i rabatten. Ja det är nog bara att acceptera. det blir inga vintrar här nere i söder.
Vi var på årets andra utställning i Moheda. med stort manfall, få hundar. Min glade kavaljer Uno och unga tjejen Ada var iordninggjorda till bästa putsen och gladde mig med fina rundor i ringen. Båda fick exellent och fina kritiker. Det är inte lätt för en domare med så få hundar. Man måste välja bland det som finns och då kan det bli som resultatet här att vid BIR och BIM står två motsatta typer. En tik som är rejäl och stor mot en förhållandevis feminin hane.
Vi hade Lyckas kullbror Chess och hans kompis Isor (ur vår kull efter Isak och Freja) här på trimning. Båda fick lättskötta vardagsfrisyrer av Lotta (Charlotta Olsson) som är så duktig trimmare.
På bilden fine Isor, han är 8 år gammal, men ser yngre och  barnsligare ut i sin korta frisyr, men är en riktigt härlig hane. Pappa Travis Miles To Go och mamma Backhills Ravishing Design.
 

2020-02-19 ... ja, det blev mer än ett kortare planerat uppehåll här.
Vi var på MY Dog med goda resultat både för Ada och Rosie. Och återigen stod vi på den förargliga "nära" placeringen till en Cruftskvalificering.
Men hundarna gjorde verkligen bra ifrån sig. Placerade i alla klasser med CK och Rosie var  tvåa bästa tik och trea bästa tik. Strongt gjort i superhård konkurrens. Lilla Ada var tvåa och trea i juniorklass med CK bägge dagarna och Ella tvåa med CK i en jättestor öppen klass som bästa resultat. Den tjejen är bara så rolig att visa. Ska bli så kul att komma ut med hennes dotter Sandy vad det lider. Nu får Sandy stå tillbaka några månader till, tills Ada har gått över i öppen klass.
Valpisarna har flyttat hemifrån och hedrar far och mor i sina nya hem. Här hemma har vi kvar en Bruno och en Beda. Nya förhoppningar och nya insatser!

Vår tokroliga Lycka fyllde tio år i går, men det blev inte så mycket firande. Christians kära Stella fick somna in samma dag och det blev mer sorg än glädje. Stella var kullsyster till Tuva, båda döttrar till vår fine Isak. Tre väldigt speciella och lyhörda personligheter som vi saknar. Livet är inte rättvist.

På bilden Bruno med sina smaragdögon som inte går att motstå. Han har fått namnet New Sheriff In Town och det återstår att se hur pass väl han fyller Boots tassavtryck. Men både Bruno och Beda är väldigt trevliga valpar och härliga personligheter. Precis det man kunde vänta sig som arv från deras pappa Bobby. Inga ledsamheter eller betänkligheter, bara så mysiga och går väl in i flocken bland de vuxna.
Vi får hoppas på lite vårligt väder, på riktigt, snart, än så länge är det mest konstigt med vårvärme i februari och det har egentligen känts som en tre månader lång novembermånad denna vinter.

2020-01-01 ... Gott Nytt År alla!
Nu blir det några dagars planerat uppehåll här på bloggen eftersom vi skall till Göteborg och My Dog. Valparna har nu fått ett "dagis", dvs större ytor i ett av hundrummen under dagtid. Det är ju inte väder att ha dem ute den här årstiden.
Det nya utrymmer uppskattas och de yrar omkring och bråkar med varandra, "dödar" äggkartoner, sliter sönder tidningar, välter vattenskålen eller badar i den och har allmänt roligt. Riktigt nyårsfirande kan man säga! Det är en mycket pigg och livad skara när dom inte sover.

2019-12-28 ... uppdaterat med individuella bilder efter en första fotosession på bordet. Med varierande resultat.
Alla något förvånade och spända, men accepterar snällt att få ben flyttade hit och dit och huvudet riktat rakt fram, fast man helst skulle vilja vrida det runt ett helt varv för att kolla allt nytt i trimrummet där jag brukar fota.
Nu är dom definitivt egna individer. Alla modiga och orädda för nya saker som jag lite medvetet oförsiktigt släpper ner i valphagen. Även för dammsugaren som snodde runt utanför valphagen i går. Städpersonalen har en del att göra. Även med skurtrasa ...
Valparna har fått en Biabädd med luddig fäll i. Det tog inte lång stund innan dom kravlade sig upp och över kanten och rasade ihop i en enda pälshög i gropen.

Nu äts det fyra gånger om dagen, blötlagt torrfoder. speciellt för valpar. Och mängden mat som år åt per mål ökar från dag till dag. Mamma Disa tar sig allt oftare friheten att vara mammaledig och har nästan helt slutat att dia valparna. Förståeligt nog, dom sylvassa tänderna är inte nådiga. Hon vill gärna in i hagen och äta eventuella rester från skålarna, men får lika bråttom ut igen när valparna närmar sig.

Efter ett par försök med kattströ och halmpellets i en särskild toalettlåda i hagen, har vi nu återgått till gamla hederliga tidningsmodellen igen. Vi hade pellets och strö över hela golven, det kändes mindre lyckat och medförde bara mera jobb. Så länge vår utomordentliga ICA affär, Tores i Skivarp, håller oss med tidningar går det fint.

2019-12-20 ... Nu börjar det likna något. Fortfarande enklast med sovbilder och nog är dom söta så det förslår.
Ska försöka få till individuella bilder i dagarna. Men som väl alla vet ... det är ju lite annat att pyssla med också. Jul, är det visst ... Apropå julstäda såg jag något roligt på FB - "det är Juesusbarnet som kommer, inte hälsovårdsnämnden", Tänkvärt!

Precis idag märker man att valparna är uppe och går ordentligt och är stadiga på benen, tar till och med några travsteg. och börjar så smått kivas med varandra, det finns ju fina öron att tugga på.

Ett par blivande valpfamiljer har varit på besök och haft lite valpmys. Fortfarande inte bestämt på individnivå vilken valp som skall vart. Det tar vi nu efterhand som det börjar bli små riktiga cockrar av dom. Nu serveras det egen mat tre mål om dagen och alla äter med god aptit och faktiskt bättre bordsskick än någon kull innan. Inte så många som fallit på huvudet i matfatet den här gången eller klivit i med alla tassarna och vandrat omkring i maten.

2019-12-11 ... herr proppmätt har fallit i paltkoma, som dom säger i Norrland.
Valparna är av och till uppe på benen, men det är än så länge svårt att få några vettiga bilder på det. Men den som väntar på något gott väntar  inte för länge.

Nu får dom smaka egen mat två gånger om dagen. Det betyder att jag sitter med en valp i knät och den slickar i sig lite köttfärsmojs från mina fingrar. Det är en helt annan teknik att äta dom nu skall lära sig. Från att ha sugit i sig mjölk ska dom slicka i sig och svälja något fastare föda.
Ibland händer det att tikarna kräks upp sin egen mat och "serverar" valparna halvsmält föda, som det går till i naturen.

2019-12-07 ... litet pepparkakshjärta på huvudet så här inför jul, gulligt så det förslår.
Ett genombrott i valparnas liv idag är att dom för första gången fått smaka något annat än mammas mjölk. Lite av bästa sortens nötfärs utrört med ljummet vatten. Alla visade stort intresse för den nya matsedeln och sedan utbröt det vi skrattar åt varje gång i varje kull Efter att ha slickat i sig lite av köttfärsen blir dom som förbytta. Plötsligt blir  dom väldigt livliga, morrar och stökar omkring med varandra. Vi säger på skoj att dom blir aggresiva av kött. Så klart är det inte så. Men det här att dom får smak på riktig mat gör något med livsandarna, det är helt uppenbart. Det är som att dom växer ur ett bebisstadium och tar steget upp en i en ny åldersfas.

2019-12-05 ... Dansk Spanielklubb har varje år en cockershow innan jul. Vi brukar på skoj kalla det för Suncox firmafest.
Första året vi var där serverades glögg och aebleskivor till finalerna. Vi svenska tillresta frågade försiktigt om man kunde köra bil på den glöggen. Ja, då, det går så fint! Vid närmare koll visade den innehålla en icke oansenlig mängd alkohol. Vår chaufför, d v s jag, fick avstå och hålla mig till kaffe, men trevligt var det ändå.
I fjol sopade vi rent på prisbordet med vår underbart fina Rosie, i år fick vi nöja oss med excellent för Sandy. Det blev väldigt svårt att visa henne i ringen eftersom domaren, som nog inte sett så många andra cockerbedömningar i Sverige, hade för sig att hundarna skulle visas på hängande koppel. En rent omöjlig uppgift på cockrar som har mycket som drar i näsorna. Mattorna i ringarna blev ordentligt dammsugna av nyfikna cockernosar. Och inte gjorde domaren det lätt för sig som skulle bedöma spårande hundar. Så klart skall man inte "hänga" hunden i kopplet under uppvisandet, men därifrån till helt löst koppel är att ta i. Måttliga korvar är bäst.

Nu har vi årets sista utställning framför oss. Det blir Stora Stockholm nästa veckoslut med Rosie och Ada här hemifrån och Jessica med Daisy.

2019-12-05 ... nu har valparna fått upp ögonen, men är motvilliga och rätt så oförstående fotomodeller.
Jag har gjort en egen sida för kullen där jag lägger in individuella bilder efterhand, när jag lyckas fånga någon linslus.
Det är skönt att allt sköter sig självt än så länge ... ja, Disa skulle nog förståss protestera mot den beskrivningen. Men i vart fall har vi i den tvåbenta personalen inte behövt anstränga oss särskilt mycket än.
Det syns på de enskilda bilderna att ögonen är klarare och mörkare på de blå valparna. De bruna kommer ju att få ljusare, lite mer bärnstensfärgade ögon och det pigmentet är ljusare även i valpögon.

Snart är det dags att börja ge valparna lite "riktig" mat, det blir skönt för Disa som nog känner sig mer som en mjölkmaskin än någon annat. Trots stora mängder specialmat har hon gått ner rejält i hull av valparnas diande. Hon får ca 8 dl mat mot normala 3, det är stor skillnad.

2019-11-28 ... vi ser inga ögon ännu, men åtminstone ser man ögonspringan tydligare. Jag sitter en hel del i valplådan, ja, vi har en överdimensionerad sådan, och försöker hitta vinklar för söta bilder. Ärligt talat ser man mest rumpor, framdelen är mestadels begravd bland päls och tuttar.
Det ser i alla fall ut som korta, tjocka ben med fina vinklar. Det gillar vi på valpar :) Form och funktion hänger ihop!
Om någon undrar varför valparna är så ljusa, när föräldrarna inte är det, beror det på att de enfärgade fläckarna finns med från födseln, medan de vita partierna får sin spräcklighet efter hand. De nu svartvita kommer att bli blue roan som mamma och de som är brunvita nu, blir liver roan som pappa.

2019-11-25 ... ett matfriskt gäng är det som Disa tar hand om. Trångt vid mjölkbaren för det mesta. Men nu börjar det i alla fall att bli små söta cockerspanielhuvuden i framänden av de prickiga korvarna. Och en del av dom får upp rätt så stor hastighet i kravlande och börjar lyfta magen lite från marken.
Nästa vecka börjar dom öppna ögonen och sedan blir det mer rörligt. Man kan säga att det är tur att naturen ger förmågorna i rätt ordning. Men vi hade faktiskt en kull, den som Lycka ingick i, som klättrade ur valplådan utan att ha fått upp ögonen och utan att kunna gå. På morgonen när jag kom ner fanns dom spridda över golvet på olika håll missnöjt gnällande. Och mamma stod Kajsa mitt i och försökte få ordning på allt.
Än så länge är det tältsäng bredvid valplådan för mig. Första dagarna är det alltid risk att tiken ligger ihjäl någon och nu har vi kommit i nästa stadium, när hon har lite eftervärkar och bäddar i lådan så att liggunderlag och valpar far omkring.
 

2019-11-23 ... ledsen, men ingen större variation på bilderna ännu. Forfarande bara en hög med små prickiga korvar. Men alla är väldigt tjocka korvar och mår bra och Disa är en duktig mamma, lite mer avslappnad gentemot dom andra hundarna än förra gången. Då blev hon lite upprörd om dom kikade från grinden vid köket, Att få henne att lämna valparna och gå ut och kissa och måsta passera genom flocken i köket gick bara inte. Hon vägrade helt. Ingen skulle få möjlighet att gå och ta hennes valpar. Nu verkar hon förstå att det är OK, hon litar på att jag stänger hagen och grindar bakom henne så att allt är säkert.

2019-11-19 ... nu är dom här! Disas och Bobbys valpar föddes igår. Det blev 2 liver roan pojkar och 5 flickor varavtvå liver roan, de andra blue roan som mamma. På bilden syns inte att det är olika färg.
Det kommer fler bilder när vi har kvicknat till efter valpningsdygnet. Disa började med att vilja ut ca en gång i halvtimmen natten mot den 18:e. Det blev ett fasligt springande och ingen sömn för matte. På morgonen vid halv sju kom den första valpen och när vi hade fått sex stycken vid 12-tiden och trodde att allt var klart så gick det ett par timmar och så kom nr sju.

2019-11-14 ... Nu är valplådan på plats i god tid. Disa provligger arrangemanget. Hon verkar mycket förnöjd och lugn nu när den kommit in. Jag är säker på att hon känner igen den och tycker det är tryggt att veta var hon skall ha sina valpar. Och husse och matte ställer in sig på ännu en jul utan matrum. Julbord i köket är inte heller fel ...

2019-11-10 .... SSRK Åstorp .... fy attan vad det är kallt i ridhus när det är kallt. Men frånsett kylan var det en trevlig utställning och vi fick fina resultat med oss hem. Inte de bästa men helt OK.
Domare som själva föder upp rasen och dömer övertygat känns alltid tryggt även om man inte alltid håller med.
Boyboy blev BIM junior men fick inte CK. Jag kan acceptera det, han behöver växa på sig både till kropp och sinne och bli mindre valpig. Jag fick värdefulla tips av erfaren uppfödarkollega hur jag skulle kunna komma tillrätta med hans överväldigande entusiasm i ringen. Fint när man kan hjälpas åt trots att man är "konkurrenter". På samma sätt fick vi hjälp av andra utställare att visa en uppfödargrupp, två medtävlare ryckte in så att jag och Christian inte behövde visa två hundar var. Det hade lätt blivit stökigt i överkant. Vi har väldigt glada hundar om man säger så. Gruppen kom trea med Hederspris. Placeringen är en konkurrensbedömning medan hederspris är en kvalitetsbedömning, så HP är man alltid glad över.
Uno är en otroligt fin och rastypisk hund, men har en alltför "glad" svans som ligger honom i fatet för domare som prioriterar rastypisk svansansättning. Han blev oplacerad i sin championklass, men fick ändå CK.
Lilla käcka Ada blev tvåa i juniorklass med CK och så fick jag visa fina Ella till en 2:a placering med CK i öppenklassen. Hon är bättre än någonsin nu efter sin valpkull och Christian håller henne i så fint skick. En fröjd att gå in med henne i ringen. Ella var den av mina tikar som fick följa med till World Dog i Amsterdam i fjol tillsammans med Rosie. Båda fick fina bedömningar där och var "shortlisted" in i det sista.
Med Ellas nuvarande form får det nog bli lite fler utställningar framöver om Christian kan tänkas låna ut henne till mig.
Christians "Stella" är lite pälsfattig, vilket inte är till hennes fördel, men jädrar i min låda vad den hunden kan trava. Tur Christian har långa ben!
 

2019-11-02 ... vår Disa som är väldigt tjock, tycker hon själv åtminstone, måste ha lite privilegier nu när magen växer och växer. Ligga i finsoffan är ett av dom. Tungt och stönigt börjar det bli, och det är fortfarande nästan tre veckor kvar. Inte dags att klaga än Disa, det kommer att bli värre ...
 

2019-11-02 ... Växjö internationella utställning var ingen hit för vår del. Sällan har jag åkt hem med så dålig kritik på anmälda hundar. Inte en siffra rätt om man säger så. Men man får skylla sig själv när man anmäler för icke rasspecialister. Domaren ifråga dömde förutom cocker även afghaner och varghundar i vår ring. Det säger sig självt att det inte kan vara så lätt att döma efter rastyp. Trist bara att arrangörer av stora utställningar har så oerhört svårt att skrapa fram domare med kompetens för rasen. Blir så lätt att en för grund uppfattning om rasen leder till säkerhetsbedömning. Man sätter i topp de mest kända, som ofta förutom att vara domare även är utställare/uppfödare. Och kritikerna skrivs för att motivera en förutfattad uppfattning om hunden. Känd i andra änden av snöret, resulterar i adjektiv som utmärkt före alla egenskaper, okänd i snöret bra framför egenskaperna. Och vi som står runt ringen är inga idioter utan ser att ett "utmärkt" eller ett bra lika gärna kunde vara omvänt för hundarna. Dessutom har jag genuint svårt för domare som har en överlägsen attityd gentemot utställarna och uppenbarligen njuter själva mest av att vara just i sin roll som domare.
Icke förty gick det bra för Daisy, som med superduktiga matte Jessica i snöret (Jessica är mästare på att visa "fritt stående" hund som synes på bilden). Tror att vår domare blev imponerad av Daisys charmiga uppvisning. Hon var den enda av Suncoxhundarna som blev placerad och fick CK!

Ett annat glädjeämne under dagen var besök av matte Lotte, som äger "Rosa". "Rosa" kvalificerade sig för den största utställningen i England, Crufts, för några år sedan och vi hade en härlig dag tillsammans där.

2019-10-14 ... äntligen en dag utan regn, det är minsann värt att glädjas åt.
Regn och ett gäng livliga cockrar är lika med mycket arbete och denna höst är ovanligt regning och blöt. Mycket tovutredning blir det för de som är i karriären och hålls i lite längre päls.

Lyckan är total och hela högen njuter av att fara omkring på gräset. De tre värsta unga busarna, Ada, Sandy och Boy är helt slut när dom väl kommer in.
Gamla Kajsa rullar sig i gräset och njuter av ännu en höst. Varje dag man får behålla en gammal hund är en ynnest. De blir förfärligt kloka, jag brukar säga att dom är klokast i familjen, de tvåbenta inräknade ...

Disa är helt klart med valpar i magen, hon har fått den där lite speciella utstrålningen, är lite mer stillsam och håller väldig koll på mig. Liksom tittar mig i ögonen och frågar "du hjälper väl mig med detta när det blir dags" Och vi ser fram mot ännu en jul med valpar huset.... Det var väl inte riktigt tänkt så egentligen, men när Boots så hastigt gick bort och vi fick möjligheten att ännu en gång använda hans pappa Bobby till en av våra tikar, så var det inte ett svårt val. Bobby har gett fantastiskt fina och framförallt otroligt trevliga valpar. Det är väl värt att ta vara på sådana gener!

2019-01-09 ... tiden rusar och sysselsättning saknas inte. Kanske därför den rusar??
Väldigt mycket har hänt sedan senaste uppdateringen här.
Finaste Rosie har fått sitt fjärde cert och blivit champion och är så värd sitt championat.
Ellas söta valpar har flyttat till sina egna jättefina hem och allt går så bra man bara kan önska. Underbara liv väntar de små busfröna.
Vi har kvar lilla Sandy som vi nog fått för våra synder, sällsynt livlig och påhittig, till och med med våra mått mätt. Törs knappt berätta, men hon sover faktiskt i sängen. Skulle bara bli några nätter i början när syskonen flyttat, men det tycks bli ett längre projekt ...
Disa kull från i höstas var så lyckad, och hon var så duktig mamma, så hon har fått åka på bröllopsresa igen. Den här gången är hon parad med Bobby Brown Black Petrs, som var pappa till vår oförglömlige Boots.
Det blir troligtvis Disas sista kull, vi brukar oftast inte ta mer än ett par kullar på våra tikar och inte mer än en kull per år heller, så 2019 blir ett undantag.
Valparna kommer att födas omkring 19 november och vi håller tummarna för att allt skall gå bra för Disa. Hon är i tredje veckan nu och börjar redan bli lite tung undertilll. Det ska bli så spännande, kan där bli någon brun måntro??
 

2019-06-26 ... nya trädgårdsmästare under utbildning. Tiden har rusat iväg och nu är valparna 7,5 vecka. Jag har tagit nya ståbilder och huvudbilder idag, det blir dom sista innan valparna flyttar. Lite spridda avflyttningar blir det och det kräver mer jobb av oss.
Valpar i 8-10 veckorsålderna är i en snabb utveckling och kräver uppmärksamhet och stimulans och betydigt större ytor at röra sig på valphagen. Och allt nytt som skall upptäckas och luktas och smakas på ...

På lördag åker Ella hem till sin längtande husse. Hon har gjort sin del, valparna är uppfödda med gott om mat och öm omvårdnad. Under senare veckan också lekta med och lite åthutade. Mamma lär ut hundspråk. Det är hennes sista uppgift för att barnen ska kunna få en bra start i livet ute i den stora världen. Sedan är det den nya tvåbenta flocken som får lära ut resten för att valpen skall bli en trygg och glad fyrbent familjmedlem.

2019-06-17 ... SSRKs utställning i Gränna i helgen.
Det blev en snabb tur till Småland för att ställa ut Ada och Rosie för en verklig rasspecialist, Kari Haave, Travis.
Jag tjatar alltid om nyttan att ställa ut för specialister för att få en konstruktiv och nyttig kritik. I många fall att få bekräftat det man visste eller åtminstone trodde.
Rosie blev placerad 2:a med CK efter en tik som jag absolut kan stå bakom utan att känna att vi blev bortdömda och Ada blev BIR valp med HP och sedan 3a i Best in Show bland valpar i sin ålderklass.
Så vi kan känna oss nöjda med trippen.
Det som förvånar mig är att så få var anmälda för en domare som får anses vara en av de mest framgångsrika uppfödarna sedan 60-talet. Internationell domare osv.
Antalet anmälningar på utställningar har totalt sett sjunkit, men jag förstår inte att man inte prioriterar att åka för de bästa. För mig känns det som att det är viktigare att vinna för domare som dömer med både hängslen och livrem och sätter upp säkra kort, dvs dömer mera efter snöret än rasstandarden.
Vi har hög kvalitet på cocker i Sverige och jag vägrar tro att det över ett år endast finns en handfull hundar som skulle vara värdiga vinnare.
Och jag tror inte heller att dessa årslistor på Årets cocker, årets junior osv gagnar rasen. Att samla poäng till höga placeringar skapar en tävlingshets som inte gagnar rasen. De som ligger högt på listorna är nödvändigtvis inte de bästa hundarna utan mer ett kriterium på deltagares goda ekonomi och driv.
På bilden lilla Ada med jätterosetten.

2019-06-10 ... vila sig i form, det är nog vad det här gänget försöker göra. Dom tillbringar en hel del tid ute nu, antingen i sin gräshage med koja eller också, om vädret är sämre, får dom husera i trimrummet och den lilla rastgården utanför. Där finns mycket att upptäcka. Höga hundsängar på ben att klättra upp på och en liten hundkorg att tränga ihop sig i för en middagsslummer.
Valparna kräver alltmer tid, pyssel och hantering och tiden för fotografering blir allt mindre. Det var lätt att fota när dom mest var en orörlig hög som inte hade större krav på sin omgivning än mammas närhet.
Nu har matte och husse antagit skepnaden av städ och logistikpersonal. In och ut, servera mat, städa golv, klippa klor, träna hantering på bord och turas om med valpar i knät när vi äntligen landat i TV fåtöljen :)

På bilden fr vä, hane1, hane 3, tik 2 uppe på tvären, tik1 och under hane 2. Den senare hade besök av sin nya härliga familj i går och är lite extra mallig idag.

2019-06-07 ... Tre i Trelleborg. Vi var på inofficiell utställning på Trelleborgs Brukshundklubb i går och fick en förfärlig masa fina rosetter med oss hem.
Rut, Boy och Ada blev alla bäst i rasen i sina klasser och fick sedan fina placeringar i fortsatt konkurrens. Rut vann också gruppfinalen och blev sedan BIS:4. Hon var för dagen utlånad till vännen Jessica som visade så proffsigt. Jag visade Boy för första gången och han blev BIS:2 bland alla valpar av olika raser och Ada gjorde samma prestation bland de äldre valparna.
Inofficiella utställningar är ett trevligt sätt att umgås och att helt enkelt träna utställning. Särskilt roligt när valpköpare som inte är så vana utställare kommer med och kämpar på och bara har roligt. Valpar ska också ha roligt och att det skuttas och hoppas i ringen får man ta som ett sundhetstecken. Vore värre om de kom in och såg förskräckta ut med svansen mellan benen.

2019-06-04 ... nu börjar livet på riktigt. Sommarvärme och valparna har fått en hage ute på gräs. Stor förvåning över att världen var sååå stor! Mammas mjölkbar allt mindre intressant för alla parter. Mamman inte road efterhand som tänderna växer till sig och är synålsvassa.
"Ordföranden i missnöjespartiet", ja, vi kallar honom så, han som alltid har ljudliga åsikter om allting, han står förståss mitt i matskålen ...

2019-06-02 ...den traditionella Nobelmiddagen. Not.
Om det här gänget skulle bli bjudet, fick dom nog äta i köket. Men aptiten är god, inte tu tal om det.

2019-06-01 ... så var vi bara fem. En mycket sorglig dag idag. Vår lilla sladdis orkade inte längre.
Detta är en av avigsidorna med att vara uppfödare. Ibland drabbar sorgen och det känns lika eländigt varje gång. Enda trösten är att vi verkligen gjorde allt för att hon skulle klara sig, men oddsen var inte så stora från början och vi kan inte överlista naturen. Den har sin gång oavsett vad vi tycker att vi förmår.

Nu får vi se framåt och ägna vår tid till de fem friska, smällfeta och krya valparna.
Idag fick de sina klor klippta för första gången och de äter redan, sedan ett par dagar, egen matgröt från sin syskonskål. Kommer bild i morgon så att alla kan förfasas över det bristande bordsskicket ...
I alla fall verkar "toaletten" fungera. Precis när jag tröttnat på att dammsuga upp spåniga smulor och tänkte återgå till gamla hederliga tidningar på golvet, började valparna snällt kliva in i lådan och göra sina behov.
Undrar om det var en lyckträff eller om den goda vanan håller i sig.

2019-05-29 ... nytt utrymme. Nu har valpisarna fått byta, den i och för sig väldigt stora valplådan, mot en riktigt stor hage, där dom får fina möjligheter att röra sig och utvecklas. Det var faktiskt Ella som demonstrativt sa till i morse. Nej, nu tänker jag inte lägga fram "mjölkbaren" i lådan, jag tycker dom skall flytta hit till detta hörn. Sagt och gjort, matte fick bara lyda. Kånka ut lådan och ordna den nya lägenheten.
Om det är någon som undrar vad det är för konstigt som ligger på tidningarna i två plastfat. Det är halmpellets som används som toalett av valparna. Dvs så här i början misslyckas dom förståss en del. Men efterhand ser man att dom drar sig dit när behovet kallar. Det fungerar ju så i naturen att när dom börjar äta annan mat än mammas, så slutar hon att "städa" efter dom. Alla är tidigare år har vi täckt golvet med tidningar, men provar nu enligt tips den här varianten som faktiskt redan nu verkar fungera förvånansvärt bra. Kan också användas för fortsatt rumsrenhetsträning i nya hem.

2019-05-23 ... en högbild igen. Men ser ni? Nu börjar det bli lite ansikten och uttryck också!
Och idag har somliga varit på "promenad". Speciellt en av de blå hanarna och den blå tiken är stadigare på benen. Just dom börjar också ha lite åsikter och låter oss höra vad dom tycker om sakernas tillstånd där i valplådan ...

2019-05-22 ... trötta på hopbilder? Det var ju det jag sade. I början är det inte mycket annat. Även om alla fått upp ögonen nu så ser dom inget och begriper ännu mindre något av omvärlden. Det som fortfarande gäller är värme från syskon eller mamma och så mat, mat och mat igen.
Men några få korta stunder är dom nästan uppe på benen och gör försök till ostadig gång, och det kommer absolut små ljud som skall föreställa skall.
Tillräckligt för att våra andra yngre hundar som inte varit med om valpar i huset tidigare, ska reagera och börja lyssna efter de nya konstiga ljuden. Gamla Kajsa, 13 år, och mormorsmor till valphögen, tofflar omkring och bryr sig inte alls. Hör visserligen ingenting men känner igen lukten av valp och visar bara ett lätt överseende intresse av Ella när dom ses ute på rastning. Ja, ja, din tur nu ...

2019-05-20 ... storebror och lillayster. lilla ytte-pytte söker sig ofta till sin största storebror. Vet inte om det är medvetet från hennes sida eller om det bara är jag som övertolkar och tycker det är sött. Men påfallande ofta ser man hur hon kryper nära den störste. Kan vara så enkel förklaring som att han utgör det största värmekällan. Det rosa skimret kommer sig av att valparna ligger under en värmelampa.
Lilla krypet har haft ett par tuffa dagar med kolik och förstoppnng, men nu verkar det vara ordning i den lilla magen igen och livet har blivit enklare även för matte och husse.
Mu börjar de flesta få upp små ögonspringor och i slutet av veckan kommer matsedeln att förändras. Inte bara mammamjölk på matsedeln utan lite halvfast föda. Det brukar uppskattas ganska så fort.

2019-05-16 ... jag ångrar mig nog säger Ella. Det här är ju jobbigt. Kan vi inte göra detta ogjort?

2019-05-11 ... liten alien eller något. Otroligt söt med dom små skinnlapparna till öron rakt ut. Vår lilla sladdis hänger med och växer på sig för varje dag.

2019-05-08 ... det är ju det jag sagt. Det är inte mycket att titta på så här i början :)
En brokig hög som nästan ser ser likadan ut från kull till kull. Bara antal och förger skiljer sig åt lite. Men alla mår prima och går upp i vikt. Även det minsta lilla skruttet som gömmer sig under en brorsa på bilden.

2019-05-06 ...  nu är dom här, våra valpar!
Skulle kommit i dag på måndag, men kom redan natten mot lördag. Men allt gick bra och Ella tar hand om sina små som den bästa tänkbara hundmamma.

Valpningen blev lite jobbigt långdragen, eftersom nr två i raden var dödfödd, och det saktar upp förloppet. En död valp "hjälper inte  till" i förlossningen.
Men när den väl kommit ut, stod resterande valpar på kö och kom nästan glidande två och två.

Hade hoppats på att vi skulle få någon orange valp eftersom pappa är orange, men man vet inte om en blå mamma som Ella har det oranga färganlaget. Men det hade hon! Så det blev tre orange, två tikar och en hane och tre blå, två två hanar och en tik.

En orange tik är en liten sladdis som får lite extra omvårdnad så här i starten, men det ordnar sig nog med henne. Viljan är god och det är bara mat som skall till för att hon ska komma ikapp. Fast "bara mat" innebär att jag får se till att hon får mat, typ varannan timme dygnet runt. Tur att jag kan åka till Skivarp och handla på Tores. Någon annan stans törs man inte fara och visa sitt hålögda anlete.

De orangea är inte särskilt söta så här i början, med ilsket rosaröda nosar. På bilden tittar en rödnäst liten hackspett fram i mammas päls.
Trots att valparna knappt är annonserade än har vi fått gott om förfrågningar från seriösa hem. Det känns bra att kunna ge valparna de bästa förutsättningarna för ett långt och bra liv.
Först gör vi vårt allra bästa i våra val i avelsarbetet, sedan väljer vi goda föralltidhem åt dem. Man vet aldrig vad som händer i livet, det gäller för både två- och fyrbenta. Men åtminstone strävar vi efter det allra bästa.

19-04-26 ... SKK Internationell utställning och SSRK, Nationell utställlning Sundsvall.
Stolleresan lönade sig. Rosie fick sitt första svenska CERT och blev också 2:a Bästa tik. Fasligt nöjda med det är vi. Domare var Filip Jonsson, renommerad domare på cocker, vilket gladde oss särskilt.

När jag begav mig iväg på den långa resan skojade vi här hemma om att det kunde bli det allra dyraste "excellent" någonsin, med tanke på resa och hotellnätter. Nu blev det nog det allra dyraste certet istället, men det känns lättare att bära :) Och med väldigt trevlig sällskap under utställningsdagarna var det mest som en härlig "Sällskapsresan" alltsammans.
Lite sightseeing i Sundsvall hann vi också med. B la kika in på det berömda hotell Knaust där brukspatronerna enligt sägen red upp för marmortrappan till festsalen. Så klart fick vi ta ett foto med oss sittande i trappen med hundarna. Ett trevligt bonusminna från en utställningsresa där man annars mest brukar se utställningshallar.
Förutom Rosies fina framgång var lilla Ada också med på trippen. Eftersom hon är för ung kunde hon bara deltaga ena dagen, men vann då sin klass, blev bästa valp och sedan till råga på allt 3:a Best in Show bland valparna i sin ålderklass. 

Nu går vi i väntans tider här hemma, "Ella" blir allt rundare och nu är det dags att skura valplådan och låta den lufttorka i solen innan den kommer in på sin plats. Snart kommer Ella att förstå att den är bara för henne och henne kommande bestyr.

19-04-01 ... SSRK Kungsbacka mm. Rosie och Ada fick åka på tur till ridhuset i Kungsbacka och SSRK´s utställning. Ada hade fullt sjå att titta på allt och fick mycket att fundera på, när ett par större hundar rök ihop i en stor tygbur som rullade omkring. Hon blev lite betänksam och skällde på allt som rörde sig ett tag, men sansade sig snart. Hon har nog lite attityd annars den tjejen. Kan bli bra att ha lite extra tryck i framtiden i ringarna.
Med lite styrning och ömsom broms och ömsom uppmuntran tog hon sig runt i ringen och blev bästa tikvalp i sin klass med Hederspris. Hon rör sig väldigt trevligt och är glad och okomplicerad så jag ser fram emot fortsättningen. Mycket päls att plocka av så småningom, innan vi riktigt kan se vad som döljer sig därunder. Tror det är bra!
Rosie hade inte sin bästa dag, men fick ändå ett CK för sin tredjeplats i unghundsklassen. Fina hundar i topp, inte tu tal om det, men jag var inte helt enig om alla placeringar. Lite svårt dock att förstå vad som prioriterades, trots den muntliga kritiken.
Nu ska vi ut på ett riktigt stolleprov, Rosie, Ada och jag. Vi ska till Sundsvall! Ligger inte runt hörnet precis, men vi tar det som ett äventyr. Lilla Ada kommer i alla fall att få både bil och hotellvana så det räcker till att kalla henne professionell utställningshund.
På bilden har Rosie fått låna min tröja. Det är alltid kallt i ridhus och det gäller att hålla sig varm i musklerna om man ska trava fint.

2019-04-01 ... måste förmå oss att se framåt. Våren är här och vi har nog valpar på gång i början av maj. Christians "Ella", den stolligt glada, är parad med en ung orange snygging från Tjeckien. Mer info kommernär det finns en bra bild på honom att lägga ut.
Det är påskliljor i trädgården nu och om några veckor har vi påsk, så, tills vidare en en gammal söt bild på fina Freja-Heja, Backhills Ravishing Design. Sveriges snabbaste utställningschampion, hon fick sina tre certifikat tre dagar efter varandra på Triple Dog Show i Jönköping för en del år sedan. Tvivlar på att någon annan i en numerärt stor ras lyckats med samma bedrift.
 

2019-03-30 Malmö Int ... Vi hade sett så mycket fram mot utställningen. Riktig rasspecialist i Tord Lundborg Zaar, kennel Line Sam, och vi hade anmält Boots i championklass och så förståss vår lilla Rosie.
Men det kändes bara så sorgligt ledsamt att se Boots namn i katalogen och gå och avanmäla honom.
Lite tröst ändå i alla varma kommentarer och beklaganden.
Alla där vet att somliga hundar är mer speciella än andra. I dom kretsarna finns det inget som "bara en hund". Alla vet hur det kan kännas.

Men i alla fall fick Rosie en fin placering igen och vi är glada för den. Hon vann unghundsklasen med CK och blev sedan tredje Bästa tik. Med Reserv-Cert, vad annars. Det börjar snart bli lite komiskt med hennes sjätte ljusblå rosett nästan på raken. Men kritiken var fin och bedömningen proffsig och konsekvent. Då är det roligt att både deltaga och följa bedömningen.

Jag måste ändå säga att Malmöutställningen börjar förlora lite i glans. Lokalerna är inte särskilt fräscha, mattorna slitna, nästan inga försäljare på plats. Och en dålig ventilation och en hopplös ljudnivå som faktiskt påverkar både hundar och människor. Otroligt stor skillnad på Stora Stockholm och MyDog i Göteborg. Fullt med folk och hundar även där men inte samma instängda känsla.

2019-03-23 ... detta är den sorgligaste notisen någonsin. Vår älskade Boots finns inte mer.
På bilden, den sista bilden på Boots, sitter han som stolt BIM-vinnare på SSRKS utställning i Moheda. En vecka senare är han död. Att redigera om här på sidorna och flytta honom till Minnessidan känns bara så omöjligt. Jag vill inte tro att det verkligen är så.
Det känns som att man aldrig mer blir glad igen, och som att detta att fortsätta med att föda upp och ställa ut bara är meningslöst futtigt. En sådan hund som Boots får vi aldrig mer.

2019-01-12 ... God fortsättning på det nya året alla! Äntligen lite tid att uppdatera. Den här julhelgen har bara rusat iväg. Den mest hektiska julen någonsin. En valpkull med hämtning precis kring juldagarna var i mesta laget. Men alla trevliga, glada valpköpare och finfina hem till alla svansbarnen kompenserar gott.
Och så My Dog i början av det nya året dessutom. Nu får vi börja dra lite efter andan.
My Dog blev Rosies utställning resultatmässigt, hon vann juniorklassen. blev 4:e bästa tik med Reservcert och dessutom bästa junior i rasen. . Som tack för den utmärkelsen fick vi springa ett varv i stora finalringens strålkastarsken med 93 andra juniorer av alla raser. Domare var Maria Ceccarelli från Italien. Sympatisk men bestämd. Finns inte på FB, ytterligare ett sympatiskt drag i min värld.
Bästa Bootsen fick excellent i championklassen, blev oplacerad, men överraskade genom att vara på hugget som i sina juniordagar ungefär.
Dag två på My Dog blev Rosie tvåa i juniorklassen och 5:e bästa tik med Reserv cert. Inte illa det heller, slagen bara av den tik som blev bäst i rasen. Domare Michael Kristensen, kompetent rasspecialist, så det är bara att vara glad över det fina resultatet. Lite synd ändå att ännu en gång stå så nära en Cruftskvalificering. Men nu släpper vi den drömmen och säger "vad är väl en bal på slottet" ... bara besvärlig och tråkig.
I vår senaste kull har lilla fröken "Ettan" fått stanna. Vi får nog fundera ut ett bättre namn snart!

2018-12-05 ... kärt besök idag. Pumba, Kajsas kullbror hälsade på idag med sin husse Caj och matte Lena.
De två pigga hundpensionärerna är snart 13 år och har inte setts på hela tiden. Det var så roligt att se återföreningen, jag inbillar mig att det fanns något slags minne långt bak, det var mer som" jaså är det dags att komma nu" istället för hälsning på en helt främmande hund som stövlat in på gården.
Riktigt roligt är det att Pumba ska få en liten kompis ur Disas kull. Den enda hanen i kullen var beställd till ändamålet. Vi var lätt oroliga ett tag när det först kom 4 tikar innan han behagade titta ut.
Kajsa är stolt mormorsmor till hanvalpen som nog ska heta Simba.
Visst ser man släktskapet på bilden! Finaste Pumba och Kajsa, helt underbara hundar.

2018-12-04 ... lite trött på barnen får man bli när dom är fem veckor gamla och ändå skall hänga en i tuttarna hela tiden. Vassa tänder börjar dom också  få... Disa har dragit sig tillbaka och vilar på sin egen säng utanför valphagen. Dom små odågorna äter egen mat med god aptit fyra gånger om dagen nu och Disa tycker nog att det snart kan vara nog med diandet. Det mesta av städandet överlåter hon numera med varm tass till den tvåbenta personalen i huset.

2018-11-26 ... som det kan bli. Årligen brukar vi besöka Dansk Spanielklubbs siata utställning för året. Det är alltid gemytlig stämning och allmänt trevligt. I fjol tog Ella Cert och i år slog Rosie till med en formidabel insats. Inte nog med att hon blev bästa cockerjunior med Klubbcert och Juniorcert, bästa junior och bästa tik med Cert och dessutom BIR, bäst i rasen, och sedan sist av allt 3:a Best in Show!!Det var som den berömda trisslotten. Plötsligt bara händer det! Det är fantastiskt roligt att fått förtroendet att köpa en sådan härlig tik från Allert´s kennel.
Vi hade också med oss "Uno" som gjorde en finfin insats i championklassen och fick CK med fin kritik och "Ella" som vann domarens gillande och sin öppenklass med CK. Domaren Maja Horvat från Kroatien var en ny och trevlig bekantskap för oss. Rasspecialist med välkända kennelnamnet Black Lord´s. Kritiker där vi känner igen hundarna med plus och minus gillar vi.
 

2018-11-23 .... inga vita dukar, servitörer eller kandelabrar, nej, jag vet, det saknas för att det ska räknas som Nobelmiddag. Men aptiten var lysande på det som serverades även om bordsskicket var lite si och så. Framtassarna i matskålen, men vad gör det, bara man får mat! Och mamma,Disa, städar upp både barn och omgivning efter kalaset. Curlingmorsa!

2018-11-20 ... stretar på och kämpar om att äta först och mest. tre veckor och några dagar idag, men fortfarande inte så stor variation på fotona. Ligger ändå några nya enskilda på valpsidan, tagna idag. Håll till godo!

2018-11-16 ... springer inte omkring precis, men är ändå uppe på benen och kan gå några steg. Trångt börjar det också bli runt mjölkbaren efterhand som dom blir större. Idag blir premiär på att smaka lite, lite köttfärs. Det brukar snabbt bli uppskattat inslag i menyn och sedan står det inte på förrän vi har den grisigaste "Nobelfesten" ever. D v s när hopen ska börja äta från fat.

2018-11-13 ...  små tjockisar vilar sig i form. Det är så härligt att se tjocka, mätta valpar. Dom här är inte bara mätta, snarare proppmätta. Disa har haft så mycket mjölk att det nog skulle räckt till ytterligare ett gäng.
I dag kan man se att alla valparna fått upp ögonen, igår var det bara halva skaran som hade lite glipa. Det händer fort när det händer. Och igår kunde dom knappt stå på sina ben, idag börjar dom gå omkring några steg.
Snart är det slut på den lugna tiden när Disa tar hand om allt och vi bara är stöttande åskådare. Snart är vi heltidspersonal med ansvar för både mat och renhållning.

2018-11-06 ... ännu en bild på "söta högen". Jag som känner igen dom som individer, ser att den minsta tiken allt oftare får fatt i den största tutten längst bak. Girl Power!

2018-11-05 ... inte så stor variation på bilderna. Valparna mest en svarvit hög som äter och äter och äter. Och sedan sover dom och växer. Och sedan äter dom igen.
Disa sköter sina plikter oklanderligt och det finns gott om mat i mjölkbaren till alla. Hon är väldigt hungrig och får mer än dubbelt så mycket mat som i vanliga fall.
Hon går ut och rastar sig med dom andra hundarna ibland och har inga problem med att träffa dom ute, men vill gärna fort in igen för att kolla valpar och räkna så att ingen försvunnit.

2018-11-05 ... det bästa som finns är när vi får hälsningar och bevis för att våra "barn" ute i världen är uppskattade och älskade av sina familjer. Här bild på en grabb som verkligen hamnat rätt. Så mallig över sin födelsedagstårta! Det är Humle i Karlskoga, ur kullen med vår bästa Lycka och Jangles i Tyskland. Humle är kullbror till Blomma i Rydsgård, Daisy i Beddingestrand, Flora i Norge, Alfons i Eslöv, Otis i Lund och Ludde i Båstad och Mette i Finland. Grattis till hela gänget!

2018-11-04 ... inte barnavårdscentralen, men väl valpvårdscentralen. Här kollar vi också att viktkurvan följs.
På vågen den ende killen. Han gruffade en del, tyckte han hamnat på ett konstigt ställe.

2018-10-30... I fredags, några dagar för tidigt kom dom då, Disas valpar. Valpningen gick väldigt bra, Disa hade inga problem, annat än att hon undrade väldigt när den första kom ut, vad i hela fridens dagar nu detta var. Och den rör på sig!
Men snart kom hon in i sin nya roll, och jag måste säga att Disa är en av de bästa mammor vi haft. Cool och duktig. Passar noga på sina valpar och är försiktig utan att vara överbeskyddande. Disa är ju annars glad-vimsig som typ och jag var lite osäker hur hon skulle reda ut detta. Men helt lysande är hon som mamma.
Kullen var stor, 9 st, och hon tog ett par pauser efter de fem första. Tyvärr gick det som så ofta med stora kullar att alla inte klarar sig. Den sist födde, en hane klarade inte första natten och en pytteliten tik ville inte vara med längre än två dagar. Det känns alltid ledsamt. Tiken jobbade vi hårt med för att hon skulle klara sig och man hinner ju få en slags relation det där dygnet när man sliter med nappflaska och försöker på alla sätt. Men vi rådde inte över livet och erfarenheten säger ju att de som inte vill hänga med, dom har något fel, som skulle visat sig senare i vart fall. Naturen är nog klokare än vi. I vart fall fick de båda en hederlig begravning bredvid varandra här hemma.
Vi hade en hane "beställd" och efter att det kommit fyra tikar i rad började vi undra lite. Men där dök han upp som nr fem och fick sedan ytterligare tre systrar och en bror. Kvar fick vi i alla fall en pojke  och sex flickor. Fullt tillräckligt för en hundmamma att ta hand om och fullt tillräckligt för oss att hitta goda hem till.

2018-10-07 ... riktigt i farten är vi nu, innan vi hamnar i valplådan med Disa.
 Internationell utställning i Rostock och Tysklandspremiär för vår del, när det gäller utställning. Ett annorlunda bedömningssystem gjorde dagen lite extra spännande, och utan god hjälp av andra mer utlandserfarna svenska utställare på plats, hade vi haft problem, kan jag säga.
Men nu gick det galant och med kanonbra resultat. Eller vad sägs om två klassvinster, tyskt Junior Cert, Club-cert och en titel som Rostock Jugendsieger för Rosie och ett Cert och Reserv-Cacib för Ella. Och vi kan verkligen säga att vi dessutom hade tur med vädret. Brittsommar i luften och ingen blåst. Helt ljuvligt och lämpligt för sju timmars resa med bilfärja.

Det var trångt, små ringar och hög ljudnivå och Rosie blev lite väl imponerad av omgivningen och aningen betänksam. Betänksamhet ligger däremot inte alls för kavata Ella. Jag vet inte vad som skulle stoppa den hunden från att ständigt bara vara glad och framåt. Plötsligt blev det bråttom och vi skulle in i konkurrensen, ringsekreteraen står och ropar, och jag som ett frågetecken, bara mer eller mindre rycker Ella ut ur buren och in far vi i ringen. Ella är helt med på noterna och tycker bara det är hiskeligt roligt alltsammans. Än en gång! Yes! Underbar attityd till arbete.

2018-10-04 ... Vi drog iväg på Club Show i år för ovanlighetens skull. Över 100 cockrar anmälda för två domare, en för hanar och en för tikar. Dessutom 40-års jubileum för Cockerklubben med jaktprov och viltspårsmästerskap och en härlig jubileumsmiddag på kvällen. Ett veritabelt hästjobb av den del av styrelsen som bor uppe vid Köping och gjorde allt slitjobb och höll i all planering.
Domaren som dömde tikarna gick efter en ovanligt sträng skala i sina bedömningar. Det var inte många som fick Excellent, minsann. Men Rosie lyckades både med det och att få ett CK och en tredjeplacering i juniorklassen. Ella fick också excellent som en av de 8 i en 18 tikar stor öppenklass. Vi kunde klappa oss på axeln och tycka att vi gjort bra ifrån oss.

Rosie poserar stolt på stolen efter sin bravad. Tyvärr var hon lite halt under konkurrensbedömningen och kunde kanske inte riktigt göra sig rättvisa, vi kunde nog knaprat en placering till om hon varit sig själv. Det är inte så smart att hoppa/ramla av trimbordet. Inte ens fågelhundar kan flyga ...

2018-09-24 ... vädret är verkligen omväxlande denna höst. Endera tror man det är sommar, som idag, varmt soligt, ingen vind. I helgen som var, däremot, halv storm, häftiga regnskurar. Sämsta vädret lyckades pricka in Kennelklubbens utställning på Eslövs flygfält. Skitväder för hundutställning ärligt talat. Och flygfältet är verkligen ingen hit som utställningsplats.
Alla frös i den kalla vinden och tälten hotade att lätta från sina förtöjningar.
Men jag kan inte klaga på resultatet. Rosie vann sin klass med CK och blev tredje bästa tik med Reserv-Cert och Ella kom tvåa med CK i en stor öppenklass. De fick fin kritik och jag kan helt köpa domarens val av vinnare. Christina Daniels som dömde är rasspecialist och hon hade också domaraspirant Martin Adner i ringen. Bedömningen var tveklös med en röd tråd. Det gillar vi.

Dagen efter på DKK´s utställning i Ballerup hade vi ungefär samma resultat. Båda Rosie och Ella tvåa med CK i sina klasser och sedan trea och fyra bästa tik. Men, igen - min käpphäst, när det finns uppenbar brist på integritet då kan jag inte gilla resultatet, oavsett bra eller dåligt för egen del.
Relativt få hundar och övervägande antal från Sverige. Danskarna anmälde inte. "Vi vet vem som vinner", och så blev det. Till saken hör att det blivit domarbyte innan anmälningstiden gick ut och vi som anmälde tidigt stod lite med Svarte Petter. Man borde kunna både ta bort och lägga in nya anmälningar när det blir så. Tror i alla fall att min No-show-lista har fått tillskott.

Vi ser att Disas mage har vuxit lite och det är nog helt klart att hon har valpar i den, även om det ännu är mer än en månad kvar till den förhoppningsvis lyckliga tilldragelsen. Varje valpning är ett äventyr och man kan aldrig vara tvärsäker på utgången.
 

2018-09-05 ... Öland i duggregn är ganska vackert ändå och stugbyn vi bodde på var en upplevelse av annorlunda slag ... men nästa år får det nog bli stuga på Böda där SKK´s årliga utställningen hålls.
Det är en trevlig utställning på en trevlig plats, men ack vad Öland är lååångt, när man ska så långt norrut man kan komma på ön.
Uno vann championklassen med CK och fick en så strålande kritik att jag undrar hur kritiken såg ut för den som sedan vann Bästa hane, där Uno blev fyra.
Rosie övertygade mig ännu en gång om att hon är en tjej av rätta virket för show. Hon växer när hon går in i ringen och tycker det är både spännande och roligt, det märks så tydligt på henne. Hon blev tvåa i juniorklassen med CK och sedan 3:a Bästa tik med Reserv-Cert. Ella gick också in för jobbet och blev 4:a i öppenklassen med CK. Domaren dömde cocker för första gången och tackade för att vi ville komma och visa våra fina hundar för henne och menade att hon kommer att lära sig mer efterhand om hur cockern ska se ut. Jo, jag tackar, jag. Min resekompis anmärkte lite syrligt att "den utbildningen ska vi betala dyra anmälningsavgifter för". Det är inget lätt uppdrag att ge sig in i att bli domare. I går träffade vi i ett helt annat sammanhang en domare som dömt en av våra hundar för inte så väldigt länge sedan. Då var den inte värd mer än ett excellent och en 4:e placering utan CK i klassen. I går i ett annat sammanhang var den så fantastiskt fin att den t o m skulle fotas och kollas stamtavlan på. Jo, jag tackar. Igen.

Nu är hösten här, även om det är mycket varmt för årstiden. Äpplen och päron i mängd som vanligt. Sköna härliga dagar utan att det är för varmt. Disa har varit på besök hos snygg herre och vi hopps på smått om ett par månader. Hon spelade lite oåtkomlig, men var nog egentligen rätt så förtjust i honom.
Blomma och Rut har fått nya hem. Det är tuffa beslut, men det är trygga och bra hem där vi har bra kontakt med deras nya familjer.
 

2018-08-15 ... nu har vi dansat med dom stora elefanterna. Och vi höll faktiskt takten riktigt bra.
World Dog Show i Amsterdam, kortare kallad WDS, var målet för en lite längre tripp än vanligt. Ett riktigt stolleprov om man så vill. Men eftersom min filosofi är att man inte har roligare än man gör sig så är det "bar å åk".

Anmälda var söta Rosie i juniorklass och Christians Ella i öppenklass. Klasserna var väldigt stora, 35 i junior och närmare 30 i öppenklass. Det var jätteroligt och intressant att se fina cockrar från andra länder. Många domare är också uppfödare och visade själv sina stjärnor.

Lilla Rosie har mognat alldeles väldigt och visade sig utan en skugga av tvekan från sin allra bästa sida. Av de 35 i klassen var det bara sju som fick excellent och Rosie var bland dem. Hon blev "delad femma" i den stenhårda konkurrensen och det var vi alldeles väldigt glada åt. Ella gick in i öppenklassen bland en dröse champions från andra länder. Hon har fortfarande lite problem med att stå still en längre stund, men hon travade som en miljon och den engelske domaren gillade henne verkligen. Hon fick excellent och fick vara kvar tills endast sex återstod. "Delad femma" även hon.

Jag var väldigt stolt över båda två, så himla roligt att visa hundar som går in för jobbet och gillar det! En ren fröjd.
Rosie och jag var dessutom stolta deltagare i kennel Allert´s BIR (Bäst-i-rasen-vinnande) uppfödargrupp!

Frånsett det hundliga var hela resan bara så lyckad. Trevligt sällskap i bilen av Jessica och trevligt sällskap på hotellet av hela team Allert´s, Rosies uppfödare. F ö lite extra press att visa och göra rättvisa åt någon annans uppfödning ...

Hade nog tänkt att detta skulle vara min sista Världsutställning, men det var bara så roligt. Och Madrid 2020 är inte så himla långt bort, varken i tid eller väg. Så kanske ändå ... den som lever får se.

Kunde f ö skriva ett helt kapitel om Ella på hotell ... hon pratar mycket och glasdörrar är ett problem...
Kolla bilden f ö. Tungan hänger som en slips åt sidan, långt ur munnen. Hon ter sig inte så elegant och världsvan om man säger så.
 

2018-07-18 ... hittat hem. Nu har våra små svartingar Vitfot/Alfred och Svartfot/Sigge hittat sina  hem. Vi önskar dom lycka till på färden och tror att vi hittat de bästa hemmen för dem. Det kändes trots allt bra när dom åkte även om det är lite vemodigt också. På bilden Alfred i famnen på husse efter den långa resan hem till Norge. Han ser rätt så nöjd ut kan jag tycka. Han hämtades nog f ö den varmaste dagen denna heta sommar, hitintills får jag väl tillägga.
Sigge bor lite närmare oss och vi kommer säkerligen att träffas en del.

2018-07-07 ... kolla Rosies blick! Hjälp, vem är han och vad gör han? Rosie på bordet för David Shields.
Men nu är premiären överstökad och det blir snart tryggt och vant för en liten kommande stjärna.

2018-07-07 ... Nordic Dog Show Tvååker, domare David Shields med Suncox showteam förstärkt med lilla "Rosie" från Allert´s. Och så bästa handlern och hjälpredan Jessica. Jag fick nöjet igen att visa Christians "Ella". Det blev en 4:e plats med CK i en jättestor öppen klass. Kullsyster "Disa" blev likaså 4:e i tuff championklass med CK. Syrrorna firade f ö födelsedag! Superfina kritiker från en riktig cockerdomare fick vi också. "Rosie" var väl lite imponerad av tillställningen och med namn som börjar på A får man springa först i ringen. Märkligt för en ovan med andra springande bakefter så lite handbroms i var det allt. Men ändå en tredje placering i premiären i juniorklass, det får vi vara nöjda med. "Rut" gjorde en helt suverän uppvisning med Jessica och där tycker jag faktiskt att betyget vg var helt taget ur luften. Det fanns heller inget på den skrivna kritiken som motiverade ett så lågt betyg. Men även rasspecialister är människor och i hårda klasser är det bra att sortera lite och då ryker gärna ett ansikte som är obekant. Törs jag säga och stå för.
Efterklokt kan man säga att det var synd att vi inte anmälde också till dagen efter (icke rasspecialist) när vi ändå åkte.
Nu får vi istället snabbt fundera på om vi skall anmäla WDS i Amsterdam, bara för grejen att ha gjort det och fira tioårsjubileum, eller om vi skall fiska i en mindre damm och åka till Ronneby.
 

2018-06-17 ... nu börjar det ta sig. Uppe på benen och första fotosessionen på riktigt. Och, ja, dom fick hockeynamn, Suncox Interference och Suncox Cross Checking. Men till vardags så blir det Vitfot och Svartfot. Vitfot har lite vitt längst fram på höger tass, det är lättaste sättet att se skillnad på dem i dagens läge. Det är otroligt vad fort allt händer efter 3-4 veckor, uppe på benen, börjar se varandra och höra, kanta omkring. Småbråka lite, äta själva från fat, visserligen grisigt som bara den, men det blir bättre bordsskick efterhand. Gudskelov får man säga.
Vädret har blivit lite sämre igen, mer likt vanlig svensk sommar med regnskurar av och till. Men om någon vecka får vi nog ordna till en liten hage på gräset så att valparna får vara ute lite när vädret tillåter.
Frida har varit riktiga lyxmorsan med bara två att ta hand om och jag kan nog säga detsamma om mig själv. Det har inte varit några stora problem precis. Och även om renhållningsarbetet snart hamnar på mig, är det skillnad på två och åtta valpar som vi hade sist i Lyckas kull.
 

2018-05-24 ... inte mycket för världen än, men så söt ändå. Det är fjärde levnadsdagen och allt går lugnt tillväga. Frida ordnar och städar och matar precis som det ska göras. Och själva tittar vi mest på och suckar förnöjt.
Dom två svarta musketörerna föddes faktiskt samma natt som Sverige vann VM i Ishockey, så det får nog bli två hockeytermer till namn. Vad sägs om Icing, eller Crosschecking, eller Offside kanske?
Lite vardagsdramatik har vi också haft. Uno som är den blide, glade förvandlas emellanåt liksom Mr Jekyll och Mr Hyde. Vi har igelkott på gården och Uno vill den inte väl, milt uttryckt. Det är andra gången han tar den och springer in med den hoprullade stackaren i köket. Flera gånger har jag hört tumult i trädgården på kvällen och sprungit ner och räddat den. Det är svårt att veta vad man ska göra. Den bor säkert på tomten någonstans och kanske till och med har ungar. Tur jag hinner ta den av honom och tur att den har sina piggar till skydd. Jag lyfter den över staketet till grannen och hoppas att den flyttar. Men den envisas med att komma tillbaka. Nu är det tillfälligt hundförbud i nedre trädgården om kvällarna.
Uno får skämmas inför sina kompisar som också drabbas av förbudet. Bara att konstatera att det inte är pälsdockor vi har. Det är djur och dom beter sig som djur.
 

2018-05-21 ... nu är dom här! Fridas och Tarzans valpar föddes i natt. Det blev en liten skara redan från början, två svarta hanar och en blå tik, skaran decimerades ytterligare eftersom vi tyvärr miste den lilla tiken. Men vem har sagt att det alltid ska gå som på räls, vi får vara glada för det vi får och vi hoppas att allt ska gå väl nu för de två svarta hanvalparna. Det blev nog en alltför sen parning den här gången. Dagen efter ville inte Tarzan mer, han kände säkert att löpet var över.
Ätt hitta på stamtavlenamn till en större kull valpar är ett huvudbry, men till två ska vi nog få till det rätt så snart. På bilden syns de två små bakdelarna till underverken. Frida är duktig mamma efter att den första förvåningen lagt sig. Hon var rätt så vimsig till en början och visste inte riktigt vad som hänt.
Nu tycks den största faran vara at hon kastar sig efter flugor och glömmer att hon har valpar liggande hos sig. Hon är helt tokig i att jag flugor. Det är inte bara en gång som hon smackat rakt in i skåpdörrar i köket för att fånga en fluga.
 

2018-05-13 ... en härlig helg har det varit. Först och främst Cocker Sydvästs jättetrevliga Familjedag på Järavallen. En tradition som inte går att missa. Gott om glada cockrar med lika glada hussar och mattar, korvgrillning, tipspromenad och sist men inte minst årets cocker-race. Vi kan känna oss extra stolta eftersom Christian Olssons "Stella", Suncox Will Go Dancing, vann i år igen! Den cockertanten kan springa fort. Det blir alltid roliga incidenter med hundar som springer åt fel håll och inte hittar sin husse/matte i målet. Hundarna springer två och två och vinnaren går vidare till nästa omgång. Vår "Blomma" fick hoppa in och lösa ett problem med ojämnt antal deltagare. Vi kan med fog säga att hon inte var förberedd på uppgiften. Först kom hon inte iväg alls, och när hon väl började springa var hennes konkurrent redan halvvägs till mål. Sedan ville Blomma ut bland buskarna och kolla lite innan hon fick upp lite fart. Men vi bjuder gärna på lite show för att roa publiken!

Glad Kajsa rullar in sommaren och visar med all tydlighet vad som är viktigast. Lev här och nu!

2018-05-07 Tillbaka till klagomuren, liten vits där, ringmuren runt Visby alltså ... Sommaren drabbade oss härligt när vi var på Gotland och vi kan alltid säga att vi åtminstone, som vanligt på Gotland, hade tur med vädret. Känd uppfödare hade stor procent av de få hundar som var anmälda. Det var ganska uppenbart vart klassvinsterna skulle gå. OCH, OBS HUNDARNA ÄR FINA och värda sina placeringar, Men det ser inte professionellt ut när domare under bedömningen går bort till utställares tält och pratar och har en uppenbart trevlig, om än kort,  konversation. Det ser inte bra ut för övriga utställare, även om det i praktiken inte förändrade givna resultat. Det ser heller inte bra ut när domaren från dag ett under dag två kommer fram och pratar med dagens domare under bedömning.
Det förvånar mig att rutinerade domare inte är mer vakna för det intryck dom ger - även om det blir en mer familjär atmosfär på en så pass liten utställning och domare, och kanske t o m somliga utställare umgåtts på kvällarna i samband med utställningen. Alla har vi betalt lika mycket för att få våra hundar bedömda och det behöver åtminstone inte ges mer ved på brasan om att övriga är i hopplöst underläge. Dock, excellent och fin kritik är inte att fnysa åt och det är inte våra resultat som skaver!
Jag vet inte hur många som faktiskt läser mina notiser och blir alltid överraskad när jag får respons på skriverierna. Men att jag för mångas talan när jag bloggar om min frustration inför utställningsvärlden som den kan te sig för en "gräsrot", det är jag säker på. Själv är jag väl inte den gräsligaste gräsroten med mina många år i rasen, egenuppfödda champions och många resultat att vara stolt över, men jag känner starkt att det ständigt behövs luftas i frågan om domares integritet.
Och detta med att domare ställer ut och vinner för sina domarkollegor, inte fallet nu på Gotland, men ändå, hur tror ni det ser ut kära domare??
Den enda fördelen med att bli gammal är att man inte har något att förlora på att säga sitt hjärtas mening...
 

2018-04-13 ... härligt med valpköpare som lär sig trimma och tycker det är roligt att ha sin hund i fint skick. Fina Daisy är ett exempel. Så fint handplockat huvud av matte, Jessica.
I ärlighetens namn ska sägas att det kanske är lite lättare att plocka en så ljus päls, jämfört med en mörk hund med svart mössa. Men icke förty, det är fint med en cocker som ser ut som en cocker. Ofta får jag frågan om det är mycket pälsvård på en cocker. Och svaret är "både och".
Är man det minsta road av pälsvård och ger det hela max 1 timme i veckan regelbundet, så är det inte mer. Men låter man cockerpälsen gro igen några veckor med smuts och tovor både här och där, ja, då har man skaffat både sig och hunden en ordentlig utmaning.
Om man inte tänker sig någon utställningskarriär finns det sportfrisyrer att tillgå. Behängen på ben, under mage och på öron klipps korta och så kan man hålla efter ovansidan med en s k Coatking, en slags pälsraka som tar bort alla lösa hår men dessvärre också skär lite i den päls man vill ha kvar. Men resultatet kan duga alldeles utmärkt för en "vardagshund". Man kan också raka i armhålor och runt snopp där det lätt tovar sig. Allt för att hunden ska hållas fräsch och trevlig. Det är inte hundens fel när den luktar illa!
Riktigt viktigt är att alltid hålla pälsen på insidan örat mot hörselgången kortklippt och för sin egen skull bör man klippa håret på tassarna kort. Underlättar städningen s a s.
Alla seriösa uppfödare hjälper sina valpköpare med instruktion för trimning eller anvisar en lämplig hundsalong som kan göra jobbet!
 

2018-04-05 ... Malmö Int. Det kräver sin man eller kvinna att bada och föna fyra hundar dagen innan utställning. Och värre blir det om det inte är bra "pälsväder" ute. Det går inte att släppa ut och rasta hur som helst med nyfönad frisyr.
Fina blev dom i alla fall och vi får vara nöjda med resultatet i ringen även om det inte precis går till historien som det allra bästa.
Uno blev 2:a i championklassen med CK och vi hade 3:e placerad uppfödargrupp med HP. I övrigt var det excellenta resultat. Det var nästan 90 anmälda, några uteblev eftersom det blivit domarbyte, Framförallt tikklasserna var jättestora.
Våra hundar skötte sig fint och kritikerna var bra och var rättvisa. Rätt detaljer på rätt hundar. Sedan kan jag tycka det är tråkigt, och ett resultat av den mediahype som så lätt sprider sig idag, att resultatlistan till 99,9 procent bara innehöll två kennlar. Det kan inte vara så att bara dessa hundar är bäst, när det finns typ 75 st till att välja på.
 
Ett glädjeämne var att vår Boots fina dotter, Lärkan, hos Lotta på Quality Dreams blev 3:a med CK i en jättestor öppenklass. Bra jobbat!

Det börjar äntligen bli lite vårvärme ute, men snöskyfflarna står fortfarande framme som motmedel mot mer snöelände. Det har inte precis varit väder att ordna med penseer i utekrukorna och risken är väl att det blir en tvärvändning så att det blir till att gå direkt på sommarblommorna istället. Vi har gott om påskliljor på tomten men dom har inte heller vågat blomma än.

Söta Frida är parad för ett par veckor sedan och vi hoppas att det blir fina valpar så småningom.
 

2018-03-09 ... Rut, Rut vår galna lilla rutantutan.
Vem behöver vakthund eller larm när man har en beväpnad Rut??? Hon är helt otroligt skicklig på att hoppa högt och sno vad som finns på bänkar och bord. Och den blicken ....

"Rosie" Allert´s Rose Garden, Nordskånska kennelklubbens valputställning, tvåa valpklass I med HP


"Blomma" Suncox Leading Light, SSRK Moheda, etta junior klass med CK

 

2018-03-06 ... Lilla Rosie har debuterat i ringen i valpklass I och vi har också hunnit vara en sväng i Moheda på SSRK´s utställning. Rosies debut var mest en test för att se hur hon skulle tackla stökig miljö och det gjorde hon galant. Tvåa med HP trots att hon mest såg ut som en liten golvmopp. Den pälsen blir en utmaning. Men så söt hon är!
Och så kom vinter nr två ... ett par dagar innan Mohedaresan tänkte jag nästan kasta in handduken och strunta i alltsammans. Att fixa i ordning och bada hundar med snön rykande runt knutarna och ständiga trafikvarningar på TV kändes så där.
Men vädret lugnade sig lite och vi kom iväg trots allt.
Bästa resekompis Jessica med labbedam Athena och jag med tre långöron.
Ny domare på cocker och årstiden gjorde att anmälningsantalet höll sig kring femtio.

Blomma vann sin juniorklass med CK och fin kritik men blev avtackad i bästa tik. Unomannen kom tvåa i championklass med CK, fin kritik och fina ord av domaren men blev oplacerad i "bästa hane".

Lilla Rut var inte lätt att ställa och var inte samarbetsvillig alls. Krånglig och inte alls sig lik. Hon fick nöja sig med excellent och det var jag helt enig med. Dom är inte maskiner ska gudarna veta och har väl rätt till sin åsikt om något känns fel.
Uno och Blomma gillade verkligen att visa upp sig och jag var glad över Blommas fina resultat trots att hon är mest nakenhund under magen. Uno är bara en sådan där helylle kille som alltid gör sitt bästa och är så glad och lycklig över att vara med. Han har fantastiska rörelser, det är som en dans att visa honom. Kritikerna var rättvisa och jag kände igen mina hundar i detaljerna- det är ett plus till domaren
.
Det verkar som att vår "Frida" snart ska komma i löp och för första gången har jag funderat på att ta en enfärgad hane. Tycker att det är svårt att hitta en brokig hane med den fronten jag vill ha.
På cockerklubbens årsmöte kommer att hållas en intressant föreläsning med rubriken "Vad är det domaren tittar på i ringen". Liten spydig kommentar vid ringside i Moheda: "om hen har en kollega i ringen"... alternativt "vem har synts mest på FB".
Jaja, nu ska vi inte vara såna och snart är det vår!
Har f ö börjat kolla hotell i Amsterdam. Det hade varit roligt att åka till World Dog Show i år.

2018-02-05 ... SSRK Mjölby med tre musketörer. Somliga straffar Gud genast liksom. Här har jag klagat och klagat över snöbrist, men lagom till Mjölbyresan kom vintern. Och som den kom! På väg till utställningen tidigt på morgonen var snöröjningen i Mjölby obefintlig och jag gjorde en ofrivillig mjuklandning i en snödriva, men kom ändå i tid till utställningen, även om det blev lite jäktat.
Många anmälda uteblev helt eftersom det varnades för ännu mer snö och blåst. Och det var rejält kallt i ridhuset. Men hundutställare är ett envist och ihärdigt släkte så skam den som ger sig.
Vi dömdes av en för mig ny bekantskap Jan-Erik Ek och det kändes som en trygg och ärlig bedömning med korrekta kritiker. Vi gjorde vårt bästa och eftersom bara en kan vinna är jag nöjd med Unos andraplacering i championklass med CK och stolliga Blommas vinst med CK i juniorklassen. Lilla Rutantutan vara också med och travade som oljad. Det räckte dock bara till excellent och en tredjeplacering i klassen. Men domaren tyckte väl det kunde räcka med två CK:n ...
Att övernatta på hotell med två cockrar är helt OK, men har man en tredje med sig och Blomma är en av dom känns det som om man har dussinet fullt. Helt makalöst vad den hunden kan hitta på! Och lika obekymrad och glad hur man än grälar på henne.
På bilden kikar hon liksom lite blygt fram bakom Rut... det är bara skenet som bedrar, tro mig.
 

2018-01-17 ... Kunde man ge sig f-n på. Torrväder har vi inte många dagar i den här landsändan. Är det inte blött så är det blötare. Hade ju varit härligt med rastgård under tak nu ... Och på andra håll klagar man över för mycket snö.
Men, men, vädergnäll lika med lyxproblem. Bara att se sig om i världen och få litta perspektiv... 
Gnäll över pälsar som tovar sig, exteriöra avvikelser eller hälsotester med mindra bra resultat ... herregud vilka oväsentligheter. Egentligen.
Att hålla på med hundar är en fantastisk, givande, underbar sysselsättning. Social och trevlig för det mesta, ger en egoboost när det ibland går bra, men det är trots allt bara en liten värld i världen.
Och snett ute är vi om våra hundar blir mer ett verktyg för att nå egna framgångar än att det får vara ett mål i sig att ha ett gäng glada fyrbeningar som ställer upp i tid och otid och alltid är lika märkligt, okritiskt glada vid åsynen av oss. Ibland undrar jag om jag förtjänar det.
På bilden Boots tokglada syster Sara för ett par år sedan när vi faktiskt hade snö!

2018-01-15 ... Nu ser vi fram mot nya utställningsäventyr 2018. 2017 fick vi två nya utställningschampions med Uno och Disa som tog sina titlar samma dag, en upplevelse helt utöver det vanliga... Fantastiskt roligt och jag är så stolt över våra fyrbenta som levererar och alltid gör sitt bästa.
I år ska lilla Rosie från Allerts kennel få visa framtassarna i ringarna. Idag har hon och jag varit i Skivarp och travat runt i byn. Det var svinkallt, blåsigt och folktomt så det var inte riktigt den miljöträning jag tänkt mig. Men eftersom hon knappt varit av gården överhuvudtaget så var det ändå en utmaning, Lilla damen visade sig vara coolaste, tryggaste bruden. Nästa steg blir torget och gågatan i Skurup under affärstid.
"Rut" ska ut i ringarna och "Blomma" får hänga i ett tag till så vi får se hur det hela utvecklas.
"Frida" ska röntgas för att paras senare i år!
Mycket att se fram emot!
Idag har vi dessutom äntligen torrväder. Kallt och blåsigt visserligen, men vad som helst är bättre än den eviga blötan!
Hundarna får större yta att fara runt på ute, jag kan torka köksgolvet och får njuta av resultatet mer än en halv dag och pälsarna tovar sig inte lika mycket.
Nu njuter vi så länge det varar.
 

My Dog 2018 och årets första och största utställning är avklarad. Vi fick med oss ett par CK och en klassplacering vardera på "Ella" och "Blomma". Ella blev också 4:a bästa tik! Men det var ingen höjdarutställning på något plan trots den häftiga inramningen. Tråkigt när årets största utställning drar färre anmälda än lokala SSRK utställningar. Några uteblev på grund av smittrisken med kennelhosta, men det var ändå magra anmälningssiffror. En del av orsaken kan vara de höga anmälningsavgifterna till My Dog. Det är vanskligt att skicka in anmälan på den tidigare och billigare avgiften. I synnerhet tikar kan komma i löp eller tappa päls och så är den avgiften bortkastad. Det är dessutom dyrt både att parkera och bo vettigt. OCH så var det inga nog inga domare som var speciellt attraktiva. I stor utsträckning uteblev topparna bland hundar/uppfödare och det är trist. Det är roligare att tävla i hård konkurrens och kanske inte få det bästa resultatet än att få ett utmärkt resultat i sämre konkurrens.
I alla fall hade vi förberett oss väl och kunde inte göra bättre ifrån oss. Hundarna var i fint skick och skötte sig utmärkt, även om jag önskar att "Blomma" kunde tagga ner lite mer. Hon får verkligen superkritik och känns som en vinnarhund i snöret, men har problem med att svansen blir alltför "glad" när hon är i ringen. De gånger hon dömts av rasspecialister har inte det "problemet" fått lika stor betydelse, eftersom hon har en bra svansansättning och ett bra kors. svansens resning sitter mest i huvudet s a s.
Fick ju ändå ta en bild som minne av dagarna. Ella och Blomma sitter snällt kvar i stöket runtomkring, på det podium där vinnarna fotograferades,  medan jag fotar med mobilen. Bästa hundarna och vinnare är dom oavsett!
 

2017-12-13 ... Lucia idag och den mörkaste natten sägs vara den vi just passerat. Dagarna är inte överdrivet ljusa dom heller. Men nu går vi snart mot ljusare tider gudskelov.
Västra kennelklubben, skickar ut ett glatt meddelande om att vi kan se fram emot att bli bedömda av de mest eftersökta domarna på MY DOG, den första stora utställningen 2018...
Jag vet inte det precis. Två dagars utställning och inte rasspecialist någon av dagarna för oss på cocker. Tycker det är dåligt på en numerärt stor ras som vår.
Och bara ett fåtal av domarna har skrivit en presentation av sig själva och sin bakgrund som domare.
Det är alltid annars intressant som utställare att få en hint åtminstone om vilken ras som är den "första" för domaren ifråga. I år har vi ena dagen en domare som börjat med Grand Danois, den andra dagens domare är höljd i dunkel. Har visserligen dömt cocker två gånger i Sverige, men med mycket udda resultat. Om man som domare inte hittar en enda hane värd ett CK på en utställning i mellansverige så kan man som utställare bli lite tveksam. Men, vi har anmält oss. Man får ta det som bjuds och hoppas på det bästa.
 

2017-11-30 ... Nu har vi fått valp i huset igen. En liten Rosie, Allert´s Rose Garden. Söt som en sockertopp, så oemotståndlig att hon sover i sängen ...

I går var vi på traditionella utställningen hos Dansk Spanielklubb i Lilla Skensved. Så trevligt anordnad att man ogärna missar den. Glögg, pepparkakor, den danska specialiteten aebleskivor och mycket mer. Så himla trevligt att det inte gör så mycket att resultaten inte blev de bästa. Eller, jo, jag fick nöjet att visa Christians Ella till Cert! Jätteroligt verkligen och en eloge till Christian som trimmat henne så fint! Domare var ungerske Attila Czeglédi en man som inte skojade med sitt uppdrag. Noggrann och konsekvent om vad han tyckte. Så befriande jämfört med den som gjorde narr av hela sitt dömande i Växjö. Kritikerna var hårda, men konsekventa, och då har jag inga invändningar alls. Desto roligare då att Ella fick en helt outstanding kritik! Däremot föll varken Uno eller Blomma på läppen för judge Czeglédi, men så är det ibland och inget att jämra sig över.
Om ett par veckor är det Stora Stockholm, ja, ja, jag vet att det heter Stockholms Hundmässa numera, men inte i min vokabulär. Jag ska ta med Blomma och har fått låna Ella av Christian. Det kan bli lite rörigt i och med att dom går i två olika ringar, typ samtidigt. Men jag har med mig kompetent hjälp så det löser sig nog.

2017-11-12 ... SSRK, Mjölby, SKK Int Växjö, SSRK Åstorp
Tre utställningshelger på raken. Den senaste, Åstorp, istället för World Dog Show Leipzig ... hade varit roligt att vara på Världsutställningen, men kändes lite dyrt för ett par excellent. Å andra sidan, man vet ju aldrig och så här i efterhand ångrar jag mig allt lite. Det får bli Amsterdam nästa år istället. 10 årsjubileum med världsutställning för oss. 2008 i Stockholm gjorde ju Kajsa en prestation genom att bli tvåa med CK i en öppenklass på 49 stycken för den legendariske Hans Lehtinen.
I Mjölby hade jag med Uno och Blomma och passade på att hälsa på vännen Pia en extra dag. Alltid lika skönt med långa samtal om hundar och annat som hör våra liv till.
Uno blev 2:a i championklassen och sedan 3:a Bästa hane och Blomma rusade ringen runt och blev tvåa i juniorklassen med CK.

I Växjö på SKK´s internationella utställning träffade jag på en domare som i sin attityd till domarrollen saknar motstycke i mitt långa utställningsliv. För första gången har jag skriftligen lämnat in synpunkter på bedömningen.. Inte för resultatet överlag eller för de bedömningar mina hundar fick. Uno blev 3:a Bästa hane och Disa blev 2:a i championklassen med CK. Ingen ska kunna säga att det var för "surt sa räven".
Min skrivelse kommer säkerligen inte att leda till något, men om man tiger så samtycker man. Jag har i alla fall satt ner foten och sagt mitt. Och jag var verkligen inte ensam om min åsikt. Jag fick möjlighet att lämna in ett förslag på domare som förutom cocker också dömer andra raser, "breda" domare som man säger. Det var inte svårt att sätta ihop en lista på 25 st.

I Åstorp blev Blomma 2:a Bästa tik och tog sitt första Cert så nu är vi på G igen. Hon blev också Bästa junior/unghund och 4:a i BIS finalen! Dömde gjorde en favoritdomare, Magdalena Karlsson, själv uppfödare av Amerikansk cocker och en spanielexpert i mina ögon. Även Uno, Disa, Ella och Rosa var på plats och vi hade också en HP belönad uppfödargrupp och en avelsgrupp med Lycka som blev BIS:1.

Frånsett det uppiggande utställningslivet, det håller mig min själv på tårna, nu när jag ofta tar med flera hundar, så har det blivit höst och lite mörkt och trist. Mörkret är det sämsta med senhösten och vintern. Och någon snö som lyser upp lär vi nog inte se så ofta mer.

Boots och jag jobbar på med spår när jag hinner. Sist spårade han visserligen hyfsat, men med ideliga avbrott för att markeringspinka lite överallt. Tur det inte var prov ... En domare hade nog inte blivit så imponerad av hans uppvisning ...
Nu är det verkligen på tiden att Uno och Blomma och kanske Rut får egna sidor ... Denna mediehysteri, man ska vara både här och där i cyberrymden. Det är som att livet levs där och inte här ...
 

2017-09-16 ... Cockershow i Asarum hos Cocker Sydost. Tur med vädret, rasspecialist från rasens hemland. Vad mer kan man önska?
Domare var Samantha Whiting, Annilann, som fött upp och ägt många champions i England. Däribland den andra vinstrikaste cockertiken genom tiderna. Ingen dålig kvalifikation att föra med sig till en förhållandevis lokal utställning i Blekinge.
Jag hade anmält Blomma som behövde komma ut och få lite rutin, Disa som begick premiär i championklass och Boots som kunde behöva komma ut och lufta sig. Han fick ju sitt sista cert av en engelsk domare så jag tänkte att han kanske kunde passa i sammanhanget.
Blomma är ett hår av hin att visa. Så vild att det nog inte finns maken. Hon rymde ner från trimbordet i tältet minst tre gånger, försökte slita sig iväg i ringen och lyckades en gång ... hoppade och studsade när hon skulle trava. Men när hon väl fick ner tassarna var det rent strålande. Och märkligt nog står hon ganska still när hon ska stå. Hon vann juniorklassen, blev tvåa bästa tik och vann sedan Junior Best In Show över juniorhanen. Och, ja, hon hann med att sätta sig att bajsa i ringen också ...
Disa tvåa i championklassen och tredje bästa tik och Boots tvåa i championklassen och fyra bästa hane.

Christian visade Ella till sitt allra bästa. Hur bra som helst. Hon blev fyra i den stora öppenklassen och kunde väl kanske egentligen klättrat något pinnhål tycker jag. Jessica och Daisy, i "bikinipäls", fick excellent, förstås, men sedan inte mer. Och så blev vi tvåa bästa Uppfödargrupp.  Vi hade inte handlers så det räckte men Jessica visade både Disa och Daisy, en i var hand, det gick hur bra som helst. Med lite träning kan vi visa två och två i uppfödargrupper och slippa problemet med inlånade handlers.
Sammantaget helt OK resultat och det var roligt att få hundarna bedömda av en rasspecialsit. Och det var verkligen roligt att få så fina kritiker. Blommas speciellt, "cobby and compact all through", smäller högt för mig.
 

2017-09-13 ... höst innan det ens blev sommar. Den som är gladast är Boots som älskar sina päron. Äpplen kan ligga i drivor på marken, det är helt ointressant frukt, det är päronträdet som är den mannens stora intresse så här års. Jag är inte lika förtjust i päronsockerkladdiga öron. I synnerhet eftersom han gärna tuggar av behänget på örat när päronet är slut.
Utställning i Eslöv i helgen som åskådare för ovanlighetens skull. Både Disa och Uno var anmälda, men i öppen klass, innan dom blev champions. Eftersom man numera inte får klassa upp utan måste tävla i den klass där man anmält kändes det mindre angeläget. Och med tanke på det leriga underlaget var det inget att ångra med det beslutet. Synd om utställarna, det var ett helt företag att ta sig från bilarna som fick parkeras hur långt ifrån utställningsplatsen som helst, fram till ringarna.
Och alla handlers såg ut att ha krupit i dikena, helt nedsmutsade av härligt leriga cockertassar.
 

2017-08-29 ... plötsligt bara händer det. På SKKs Nationella utställning i Backamo, Ljungskile, lyckads vi med det nästan omöjliga. Två nya champions samma dag!
Först slog Uno till och tog sitt tredje Cert och blev Bästa hane och BIM, bara slagen av den fina championtiken från Wavecatchers kennel. Han visade sig fantastiskt och travade på med ett flyt som bara han kan.
Det var förståss jätteroligt, men en liten tanke gnagde att jag nog hellre hade velat ha certet på Disa. För två kunde man ju inte lyckas med, eller ... Och så travar Disa in och vinner sin klass blir 2:a bästa tik och får sitt, av mig väldigt åtrådda sista Cert. Hon får numera titulera sig Nordisk utställningschampion förutom att hon är svensk, dansk och norsk!! Uno är i samma veva stolt Svensk utställningschampion!
Var det dålig konkurrens eftersom detta var möjligt frågar sig kanske någon. Men nix, det var det inte, hela den västsvenska eliten och några till var där. Mycket meriterade hundar som vi kämpat med och mot på flera utställningar innan. Det var verkligen ingen promenad i parken! OCH - min käpphäst - man såg en linje i bedömningen! Bra dömt, domaren!
Dagen efter drar vi ett tjockt streck över, På SSRKs utställning i Gustafsberg, för engelsk domare gjorde vi mediokra resultat. och det kan jag köpa, så är det i den här världen. Men när bedömningen ser helt ojämn utan tråd, blir man bara förvirradd. En kort en lång en hög en låg, en gles en kompakt. Och visst, jag har inte känt över hundarna, så jag ska kanske inte säga något. Men jag har sett dom ute många gånger och vet hur dom brukar bedömas ... och jag tror inte att alla de andra domarna är inkompetenta. Och att ge en hel klass hundar VG? Kom igen!
Jag vill bara poängtera igen: Jag bryr mig inte om mina hundar får dålig bedömning, bara jag ser en konsekvens i bedömningen!!!
Men vi hade i alla fall tur med vädret (!) och det är alltid roligt att gå in med fina hundar som man är stolt över och göra sitt allra bästa i ringen.
På bilden finaste Uno när han blev Bästa hane, BIM och svensk utställningschampion i Backamo!

2017-08-01 ... Nu är frågan på tapeten på FB igen. Om vår märkliga utsällningsvärld där alla är rörande överens om att det inte är en rättvis verksamhet. Att det tycks som att utställarna i många fall premieras mer än hundarna. Där det gäller att vara "någon". Där samma person både kan vara aktiv domare, umgås med sina domarkollegor på kurser konferenser osv, och sedan komma och ställa ut sina hundar för samma kollegor. Helt märkligt i en "bedömningssport" och inte tillåtet i USA t ex tror jag. Men där är verksamheten så mycket annorlunda med inhyrda proffshandlers och mycket pengar i "sporten". Här är det mer var mans möjlighet att delta med sin hund och det t o m med framgång. Åtminstone teoretiskt. Men visst känns det som att vissa hundar vinner oförtjänt och mycket p g a andra kriterier än att vara ett utmärkt exemplar av sin ras. Eller omvänt att goda exemplar visas av "fel" handler och inte får en chans. I dag finns möjlighet att marknadsföra sig själv och sin uppfödning via FB på ett sätt som inte ens var möjligt när vi först skaffade vanliga hemsidor. På FB kan jag  vara "vän" med domare. Jag kan till leda lägga ut bilder på mig själv och mina hundar så att ingen bara ska missa att se minsta lilla resultat. Allt detta promotande av det egna känns pinsamt och jag känner mig inte alls bekväm i det, men hänger ändå med. Åtminstone till det som är min skamgräns.
Om jag tror att diskussionerna kommer att leda någon vart? Nej, det tror jag inte. Bedömningssporter är nu just det och "domarens fria skön", som det heter, kan man inte argumentera mot.
 

2017-08-14 ... SKK Int Ronneby
Det otroliga hände att vi blev Best in Show med först vår avelsgrupp och sedan dessutom med vår uppfödagruppp!! Sådant händer egentligen inte!
Det var som för många år sedan när Freja på tre dagar på Triple Dog i Jönköping, från inget Cert alls, tog tre på studs och blev champion på tre dagar. Sådant händer inte heller, i vart fall inte mig... men det gör det uppenbarligen. Gruppfinalen i Ronneby blir också något att sitta på hemmet och minnas och prata om.
Lite udda resultat var det allt i klasserna annars. Både hanarnas och tikarnas öppenklasser var hyfsat stora och fick vinnare som kanske var lite oväntade. Medan hundarna som gick i topp var säkra kort, en championtik från Danmark mot en vinstrik och väl, på FB, "promotad" juniorhane. Ingen kunde väl ha invändningar mot det ... Men det var inte lätt att se konsekvens i bedömningen. Å andra sidan kände jag igen mina hundar på kritikerna och det är bra!
Har ofta tyckt att resultaten blir lite "eljest" för att tala norrländska när domare har elev/aspirant med sig i ringen. I alla fall blev det en jobbig procedur för hundarna som fick stå i det oändliga och vänta medan domare och aspirant skulle prata ihop sig. Uno blev tvåa med ck i klassen och fyra i Bästa hane och det är väl "bra". Disa tvåa med ck i sin klass men sedan oplacerad. Ella excellent och Rosa vg. Hon var inte i bästa päls för dagen vilket hade sina förklaringar.
Det är väldigt roligt att ställa upp med grupper men kräver också att man har valpköpare eller inlånade handlers som har tålamod och också tycker det är kul. Och det hade vi, i Helena från Skumparps kennel som hoppade in och visade Uno, i Jessica från kennel All For Love som sprang i Disas snöre och så Christian som visade sin egen Ella och Lotte, som tog paus från jobbandet på sommarstugan, och lade dagen på att visa sin Rosa. Heder och tack ska ni ha!!

2017-07-31... SKK INT i Ransäter ... "goose-chase" utan motstycke eller? Ca 70 mil enkel resa .... Domare var välrenommerade Dan Ericsson, som gjort Disa till Bästa tik för något år sedan i Hässleholm, så vi hade ju lite förhoppningar.
Och helt på skam kom dom väl inte. Jag var jättenöjd med Disas trimning och hon såg verkligen ut som sitt allra bästa. Travade på i ullstrumporna, gjorde hon, glad som vanligt, och vann öppenklassen med CK och blev trea bästa tik. MEN så var där ju en norsk champion den här gången i stället .... som knep certet. I Tvååker sist var det en dansk. Tror jag ska starta krig mot våra grannländer ....

2017-07-31 Här går det undan. Vår egen lokala utställning, Cocker Sydvästs Cocker Show har vi hunnit med.
På vår egen utställning hade vi domaren Dusko Pilevic från Serbien, rasspecialist med kennelnamnet Galinagos. "Blomma" debuterade "på riktigt" och vann sin klass och blev också BIS-Reserv valp. Hon charmade domaren och omtalades som "the crazy one". Att hon blev slagen av  Jens Karlssons, Art-waves kennel, tillika domare, hanvalp är väl inte så mycket att orda om.
Blomma överraskade mig på utställningsplatsen genom att vara fullständigt cool och lugn när hon skulle och full i energi när det skulle till att travas. Lite hopp och studs får vi ta i premiären.
Uno travade till sig vinst i öppenklass med Hp och dagens prestation gjorde nog Christian och Ella som blev tvåa med HP i öppenklass och sedan hängde med till det vi kallar "short list" i Bästa tik.
Med hjälp av goda, kompetenta konkurrenter/vänner fixade vi ihop handlers till både uppfödargrupp och avelsgrupp. Bland uppfödargrupperna kom vi delad tvåa och sedan blev Avelsgruppen efter Lycka bästa avelsgrupp med en helt fantastisk kritik. Gruppe bestod ju av tre olika kombinationer av hanar till Lycka och hon har verkligen lyckats prägla dom till det bästa. Mycket hedersamt för uppfödarmatte med den fina kritiken.
 

2017-07-10 ... Tvååker i dagarna två
Dag ett Internationell utställning med "Nästan"-resultat, dvs ett Reserv-Cert och Reserv-Cacib för Uno som blev tvåa bästa hane endast slagen av en dansk champion av känt märke.
Disa tvåa i sin klass med CK och 4:a bästa tik. Domaren hade det klingande namnet Gatica Gomez Mariano och var från Chile. En fasligt sympatisk man med ett älskvärt sätt mot både två- och fyrbenta. Bilden av Uno på bordet är en god illustration till det.
Dag två var nationell utställning och dömd av Kari Granaas Hansen från Norge. Uno tvåa i sin klass med CK vilket nog kan anses som ett mycket gott resultat med tanke på segraren, en vådligt snygg Travis-hane från Norge som blev BIR. Disa fick Excellent i sin stora klass med hård konkurrens.
Vi kämpar på  Uno är ju numera, precis som Disa endast ett cert från championatet! Skam den som ger sig och Uno har i alla fall fart under galoscherna i ringen!
Resan var för övrigt en riktigt härlig roadtrip tillsammans med Jessica och hennes labbar. Vi bodde ståndsmässigt och vackert på Wapnö Slotts Gårdshotell. Kanske dock inte riktigt motsvarande priset ... Men frukosten var härlig och middag fixade vi själva. Delikatessen på ICA Maxi i Halmstad var inte dålig.!
 

2017-06-12 ... NKK Int, Oslo och SSRK Vänersborg.
Liten roadtrip med husse, Flora, Disa och Rut blev det i år. Finfint hotell i Oslo frånsett att vi blev inlåsta i garaget på morgonen när vi skulle iväg till utställningen. Biljettautomaten funkade inte och bommen vägrade följaktligen gå upp så att vi kunde köra ut. Något förbannad och stressad matte härjade i receptionen som hänvisade till parkeringsbolaget. Som inte svarade på telefon.... Nåja, det löste sig till slut innan jag fick hjärtslag och vi kom iväg och i tid till utställningen. Regn dagen innan och regn på utställningsdagen. Inte precis önskeväder. Trots utställning av stor dignitet, internationell, var det förvånansvärt påvert och mindre bra ordnat på alla sätt. Regn rår ingen arrangör på, men mycket annat kunde ordnats bättre. Men strunt samma det gäller att ta det hela som en utmaning och det blöta höga gräset det var ju lika för alla. Däremot var det bara ett fåtal som fått tältplatser vid ringside, Vi, som ändå kom i god tid fick stå i fjärde led bortom ringen. Man såg inte ett jota och fick springa fram och tillbaka för att kolla vad som hände och när det var dags för entré... Flora visade vad hon är gjord av och blev BIR valp, trots att hanen var väldigt fin och dessutom betydligt äldre. Vi stannade till (den försenade) gruppfinalen på eftermiddagen och där visade hon igen att det inte är fel på framåtanda och nerver. Inga problem när Flora visade upp sig. Det var bara att hänga med i traven och stå still gjorde hon också som ett proffs. Trea i gruppfinalen!!
Rut vann sin unghundsklass med CK men blev oplacerad i Bästa tik. Supernöjda var vi, framförallt med lilla Floras resultat, när vi packade in blöta och leriga grejor i bilen för att fortsätta till Vänersborg.
In på nästa hotell och fixa till pälsen på Disa som var den enda som var anmäld på söndagen. Störta i säng och sova fem timmar. Frukosten blev ett jäktigt äventyr med två busslaster låååångsamma pensionärer som bredde sina smörgåsar i ultrarapid ... nervsammanbrottet nära ännu en morgon.
Vi hade vissa förhoppningar på domaren Börge Espeland, men fick inte ens CK trots att Disa visade sig fint och blev tvåa i klassen. Domaren som höll öppen kritik, vilket är jättetrevligt, förklarade vilka superfina cockrar han hade framför sig.... kändes snopet må jag säga att inte ens få CK då.
På bilderna Flora i finalringen vid sin tredjeplacering i gruppen och en travbild på Rutan-tutan som bara är så himla söt förutom att hon nog tillhör dom smartare i huset ...
 

2017-05-29 ... SKK Int Hässleholm och SSRK Hasslarp. Här avverkas utställningarna i snabb takt. Snabbare än uppdateringarna här på Notiser.
Vi har haft nöjet att kunna delta med avelsgrupp efter Lycka, både i Hässleholm och Hasslarp. En speciell och rolig utmaning för en liten uppfödare. Det är inte ofta tillfället bjuds så det gällde att passa på. Mycket badande och trimmande blev det och hjälp krävdes av extra inlånade handlers på utställningsdagarna. Men med hjälp av goda uppfödarkollegor ordnade sig allt.
I Hässleholm fick vi en 2:a placering i Best in Show för avelsgrupper och en 4:e placering för vår uppfödargrupp. I Hasslarp blev vi BIS Avelsgrupp båda dagarna och hade dessutom HP-belönade Uppfödargrupper båda dagarna. Vi hade ett par fina placeringar med CK och i Hasslarp slog vår "Uno" till och blev 3:e Bästa hane med Cert. Och uppe på allt, BIS 3 jun/unghund. Så himla roligt! För Disa som väntar på det sista certet har det bjudits fina kritiker och placeringar men inte den där riktiga fullträffen. Goda prestationer har vi också sett både från "Ella" med husse Christian och "Rosa" med matte Lotte. Vårt nyförvärv i cockerteamet, Jessica Söderberg, proffsig utställare och labbeuppfödare, tillika matte till Daisy ur vår senaste kull, har varit till kanonbra hjälp i grupperna.
Har förresten fått en ny domarfavorit. En nestor bland all-round domare, Nils Molin, som jag nog aldrig ställt för innan. En man med min käpphäst, LINJE, i bedömningen, som dessutom gav öppen kritik vid placeringarna. Den goda kombinationen av linje och mod att följa den. Gillar!!
 

2017-05-08 ... SSRK Gotland. Så nära igen men inte hela vägen. Disa 2:a Bästa tik med ännu ett R-Cert. I alla fall fin färg på rosetten ... ljusblå.
Hon vann öppna klassen båda dagarna med CK men blev oplacerad i Bästa tik dag två. Där måste jag nog säga att jag inte riktigt kände igen min hund på kritiken. Domaren dag ett däremot, var jag helt överens med. Det finns inte en hund utan fel, det är bara att det ska pricka med hur fel och förtjänster vägs mot varandra och mot de konkurrerande hundarna den dagen. Tvådagars utställningar är också luriga ur bedömningssynpunkt, det kan knappast undvikas att domare emellanåt  "konfererar" och påverkas av varandra. Det var samma snygga, långväga ifrån, hundar som vann båda dagarna och dom kanske var precis så outstanding som resultatet lät visa. Men vi gratulerar till superresultat, det är självklart!
Lilla Daisy, kullsyster till våra gangsters här hemma gjorde fina resultat. Tvåa med Hp dag ett och BIR och BIS fyra dag två. Hennes matte Jessica sprang som en tätting mellan labrador- och cockerring och fick ett Cert på labbekillen Aramis, som nog mest undrade vad han hamnat i för sällskap. Tält, burar och trimbord inte riktigt hans vardag ...
 

2017-05-01 ... DKK´s internationella utställning i Roskilde. Upplevelse på många plan, inte minst vädermässigt. Lördag regn, regn, åter regn och svinkallt. Söndag mycket blåsigt och ännu kallare. Men härdat hundfolk ger sig inte. Och hundarna mår i alla fall bättre i kyligt väder än smällheta sommardagar.
På lördag var det domarändring till Åge Gjetnes från Norge. Vis av skadan tidigare hade jag nog inte anmält för honom, men eftersom man inte får tillbaka anmälningsavgiften vid domarändring och jag i vart fall inte hade samma hundar med mig som sist, så åkte jag iväg. Och mina farhågor besannades när Uno, visserligen i gott sällskap med många andra, fick VG (och ändå blev tvåa i klassen). Vädret var eländigt och jag undrade varför jag inte stannat hemma ...
Men se på f-n, lilla Rutan, vårt kompakta lilla krutpaket, föll på läppen och hon gick minsann och tog Cert och blev Bästa tik!
Läste man kritikerna på dansk hundweb verkade alla hundar ha många fel och det syntes som om de "minst dåliga" vann. Men tittade man sedan på detaljer i kritikerna och jämförde med minnesbilderna av hundar man sett så gick det faktiskt att skönja en röd tråd. Typ utan överdrifter var nog linjen.,
Söndag dömde Rune B Johansson från Sverige, vänlig trevlig domare med elev i ringen. Uno fick i alla fall excellent och blev 2:a i sin klass. Rutantutan blev återigen glädjeämnet för dagen, hon blev 3:e bästa tik med R- Cert. Igen tyckte jag mig kunna se att det inte var lönt att komma in med något som var för mycket åt något håll. Rätt sympatiska bedömninar tycker jag nog och båda domarna "vågade" döma. Det känns riktigt bra för oss som inte hänger med i svallvågen av berömmelse däruppe på FB-molnen.
Förresten var vår "Rosa", Suncox Ginger Up, med på lördag för Åge Gjetnes och kom trea i sin klass med väldigt fin kritik. Tror faktiskt att hon fick den bästa kritiken av de våra. Mycket bra jobbat av matte Lotte! Det är en snygg, väl ihopkommen hund, och Lotte har lagt ner ett fint jobb för att visa henne på bästa sätt.

2017-04-23 ... Boots och Frida klarade sina anlagsprov i viltspår idag. Härligt, nu ser vi fram mot resten av skogskarriären. Det är inte alltid lätt att kombinera utställningskarrär med "skogsarbete" så Boots har fått vänta några år på att komma igång på riktigt. Men nu ska det bli gjort har vi tänkt.
Roligt också att vi har fått med både Mynta och Frida med deras husse Krister på tåget. Mynta som var lite tveksam, för att inte säga mesig, från början, har utvecklats kollossalt och spårar nu stadigt och lugnt och är nog den bästa i gänget för närvarande. Stor eloge till Kristers målmedvetna arbete med henne!

2017-04-22 ... en lien ärta har hittat hem. Ödet tar sina krumsprång. Det man först tror blir rätt, blir fel i alla fall, och sedan rätt igen. Kan inte nog vara tacksam för att vi tog beslutet att köpa tillbaka "Blomma" när hon nu inte uppskattades hos sin förra ägare och skulle säljas iväg på annat håll.
Nu har vi två kullsystrar här hemma och det kan väl finnas funderingar kring det, men framtiden får utvisa hur allt blir. När man inte vet säkert vad man ska göra, är det oftast klokast att inte göra något alls.

2017-04-22 ... nu är dom här! Boots och Wilmas valpar på kennel Sundew i Danmark. Hela nio stycken, tre hanar och sex tikar! Alla valparna friska och välmående liksom mamma Wilma som gjort en prestation utöver det vanliga. Alla inblandade i det här lite speciella hundbröllopet kan känna sig mer än nöjda.

2017-04-12 ... vår bäste prins Isak, har lämnat oss. Ett hastigt förlopp av cancer i magen tog hans liv alldeles för tidigt.
Han var en unik hund som betydde mycket för många. Den vänligaste och mest genuina av själar.
Vi saknar honom enormt och känner med hans matte de senaste åren, Kinna, som gav honom ett fantastiskt hundliv. För en hund med ett så stort och varmt hjärta, var han född på den allra lämpligaste av dagar, 14 februari, Alla Hjärtans Dag. Tack för allt bäste prins!
 

2017-03-06 ... SSRK, Moheda. Domare Börje Johansson, Allert`s. Disa 2 bästa tik med Reserv-cert.
Alltid denna retliga andraplacering. Blir hon någonsin färdig Nordisk champion måntro ...? innan matte ger upp. Visst var det en fin placering och fantastik kritik, men ändå ...
Det blev inget fotat i Moheda kalla bollhall, så bilden på Disa med Reservcert rosett är sedan Roskilde i fjol. Snyggast då också!!
Idag har i alla fall Bots och jag varit på helt nya äventyr i Danmark. På en klinik, Canicold International, för att skicka kyld sperma till Italien. Så nu hoppas vi på Bootsbarn även där. Jätteroligt!
Boots tyckte det hela var en härlig tillställning och åker nog gärna till den kliniken igen. Rut som löper lägligt var med som "teaser", men det hade nog inte behövts. Boots var pigg på alla sätt, sa den trevliga veterinären.

2017-02-22 ... Boots har på sistone haft ett par fina damer på besök. Från Stora Hults kennel och från Sundew i Danmark. Vi tackar för förtroendet och håller tummarna för fina barn och Boots tackar för nöjet....
Det är vår chokladprins 6 kull, och den här gången fick vi verkligen bekräftat den gamla sanningen "lita alltid på hanen". Tiken kom i god tid för "rätt" dag Hon flirtade och flirtade och vek undan svansen. Dagarna gick, och en dryg vecka gick, och allt, precis allt, utom den tillresta bruden var intressant.
Matte började tvivla på att Boots någonsin skulle para. Hade han blivit helt dum i huvudet, eller?? Men så plötsligt så slog blixten ner. NU, skulle det paras och fort skulle det gå. Boots var sitt vanliga hejdlösa jag igen och vi kunde andas ut och tackla det motsatta problemet med en Boots som har alldeles för bråttom när det ska till.

Snart bär det av till Crufts, den stora utställningen i England. Alltså, det går ju inte an annat än att ta sig dit och heja på "Rosa" S. Ginger Up! Att ha en egen uppfödning som ska delta är bara så jätteroligt. Oavsett hur det går kommer vi att vara stolta till sprickfärdighet när "Rosa" och Lotte travar in!
 

2017-02-22 ... "Flora" Suncox Spotlight Love, 3 månader, artar sig fint. Blir nog bra när det blir färdigt. 3 månaders åldern är inte den bästa för foton, men

2017-02-22 ... "Humle" Suncox In The Limelight blev kvar hos oss mest på skoj. "Sumo" var hans namn från början av då uppenbara skäl. Men nu har det blivit fason på honom och vi får nog sluta skratta. Skrattar bäst som skrattar sist säger Humle ....

2017-02-22 ... lilla Daisy (matte Jessica Söderberg) ska ha dubbla karriärer är det tänkt. Minst ... självförtroendet är det inget fel på. Fixar väl att apportera fågel lätt som en plätt.

2017-01-31 ... nytt år, nya förhoppningar
Det var hektiska veckor kring nyår och det har varit verkligen ont om tid för uppdateringar här.
Våra små troppade av till sina nya hem. Blandade känslor när de åkte förståss, men vi har hittat goda hem och känner oss trygga med att det kommer att bli fina hundliv för alla. Några har hamnat som familjehundar i Skåne och kommer att vara lättare att ha kontakt med, andra har flyttat längre bort men kommer förhoppningsvis att ställas ut och göra lite väsen av sig i ringarna.
My Dog, årets första stora utställning gick av stapeln i början på månaden och det blev blandad kompott för vår del kan man säga. Ena dagen två fina placeringar med CK för Uno och Disa, andra dagen väldigt släta resultat. En sådan där trist dag när det inte går att känna igen sina hundar i kritiken och man inte ser någon större konsekvens i bedömningen vilket är det tristaste av allt,
De två sjusovarna på bilden är Humle och hans syster Flora. De stannar tills vidare och håller upp tempot i vardagen för oss. Inga ledsamheter här inte. Fullt ös eller full koma.
Boots, vår härliga chokladprins, har haft dambesök och är tillfrågad igen. Det är verkligen roligt att han uppskattas och får fina flickor att lyckliggöra.
 

2016-12-11 ... nu är man serverings- och städpersonal på heltid. Inte mycket tid att sitta här och uppdatera. Valparna är mycket rörliga nu och det är full rulle i valphagen. Dom har fått mer svängrum och vi har fått större yta att städa på ...
Nu börjar det framträda lite personligheter och det är underhållning varje minut att sitta och titta på dom.
Dom prövar sina nya vassa tänder på varandra och det låter hiskeligt.
Lycka är endast måttligt road av att gå in i hagen för att kolla, mest vill hon äta upp eventuella rester från valparnas matfat. När den lilla huliganhopen kommer sättandes för ett mellanmål flyr hon snabbt ut ur hagen.

2016-12-05 ... Lilla och Stora Stockholm ... SKK´s i mina ögon största och finaste utställningsdagar, är överståndna. Resultaten på lördag för engelske domaren Thirwell var "mellanmjölk". Uno och Disa placerade i klasserna men utan CK. Dag två föll inte Uno alls domare M_L Doppelreiter i smaken ... Disa däremot som dömdes av vår erfarna rasspecialist, Lilian Jonsson, fick jättefin kritik och blev slutligen 3:e bästa tik med R-CERT och R- CACIB. Det var både jättekul och hedrande, förstås, men också lite snopet eftersom Disa, igen, stod ett ynka pinnhål från certet. I det här fallet hade det inneburit att hon blivit nordisk utställningschampion. Men så är det. Vi är glada för en fin bedömning och vissa domare inger respekt oavsett eget resultat. F ö måste jag säga att, trots att det fanns domaraspirant i ringen, vilket brukar göra det hela till en seg tillställning. så höll vår domare märkbart i taktpinnen och bedömningen flöt på snabbt och tveklöst. Heder! Ångrar bara att jag inte anmälde Uno i unghundsklass för samma domare, Det hade varit intressantare att få en värdemätare där istället. Båda är ju efter vår Lycka men har olika fäder.

2016-11-28 ... nu har det gått tre veckor och allting går som det ska. Allt mer aktivitet upp på benen, smått, sött skällande och morrande. Mat serveras numera även på fat och det grisas rejält i vanlig ordning. Bordsskick är inget som ligger högt i kurs här inte.
Nu blir det lite paus här på notiserna, det blir Stockholmsresa för somliga av oss och det är en del att ordna med.
Vi hann i alla fall med att gå ett träningsspår med Boots idag. Men det var inte en av hans mest lysande prestationer, han spårade noggrant och ihärdigt, men inte hela tiden det han skulle ... Ja, ja vi tar nya tag nästa vecka.

2016-11-23 ... vad glor du på? Lycka har tagit en välbehövlig paus och hoppat upp i mattes tillfälliga säng hos valparna. Det är henne så väl unnat, hon är en exemplarisk mamma och jag kan inte släppa tanken på hur duktig och tapper hon var den långa natten innan vi äntligen fick ut de åtta. Lycka är verkligen inte typen som viker ner sig, det har vi alltid tyckt och nu fick vi ytterligare bevis. Sisu kallar man det i Finland.
Mustascher och buskiga ögonbryn visar väl inte precis det där söta och insmickrande cockeransiktet man tycker om att se. Men strunt samma i frisyren - hel och ren och mår bra tillsammans med sina barn - det är fokus just nu.
Trevliga blivande valpköpare hör av sig och vi har förhoppningar om att kunna hitta de bästa hemmen även den här gången. För oss är det inte frågan om"försäljning" det är mera en känsla av att hitta "adoptionshem" eller hur man nu ska uttrycka det. I det här huset är det ju vi som försörjer våra hundar, inte hundarns som försörjer oss ...

2016-11-20 ... små individer börjar det så sakteliga bli. Syns bättre på sidan med valpbilder. Även om dom ännu inte ser i ordets rätta bemärkelse så är ögonen idag nästan öppna på de flesta.
Får jag presentera en liten kille med arbetsnamnet Hildingvilding. Även om han sover sött på den här bilden är han den som först var uppe på benen, nästan vill säga, och orienterade sig runt i valplådan. Den andre blå killen kallas Rutger, eftersom han är lik vår Rut i teckningen. Det kommer arbetsnamn efterhand som vi lär känna dom lite bättre. Vi brukar köra med Ettan ,Tvåan osv, men den här gången blev det ju ingen naturlig födelseordning. Vi har bara Ettan, hanen som föddes hemma innan utryckningen till Tygelsjö för kejsarsnitt.

2016-11-18 ... ständigt mätta och ständigt trötta, två veckor gamla idag. Man kan med fog säga att dom vilar sig i form. Men av och till börjar krypandet bli lite högre upp på benen och vi har minsann sett lite ögonspringor här och där. Tiden går fort och snart är det full rulle på gänget. Så mycket rulle att man önskar sig tillbaka till de två första veckorna när allt skötte sig själv utan vår medverkan.

2016-11-16 ... mammaledig. Lycka har hittat en liten säng och kopplar av en stund från sina plikter. Hon snarkar gott och är väldigt tillfreds med livet. Skönt att lufta tuttarna lite.

2016-11-15 ... tråkväder ute men inomhus har vi solsken i sinnet. Lycka och hennes valpar mår fint och ungarna växer och frodas. Dag 11 idag. Kan knappt vänta på att dom ska öppna ögonen! Då först börjar dom bli individer, nu är det mest en söt hög.
Idag ska Lycka få en välbehövlig genomborstning och ett bad efter valpningen. Har inte velat störa henne med det tidigare annat än lite snabb vaskning av gumpen. Tycker det är viktigt att hon får ta sin mammaroll på allvar och inte hållas ifrån valparna om hon inte vill själv.
 

2016-11-14 ... Boots och hans barn från Sjösvängens kennel, Clara, Scott och Siri fotograferade efter utställningen i Åstorp. Jag tycker bilden är så söt och Siri i sin prinsesskappa bara helt bedårande. Är glad för att Annis beslutat sig för att behålla henne hemma på Sjösvängens tillsammans med brorsan Scott.
Här hemma har Disa kommit i löp, och Uno är lite upprörd medan Boots tar det helt lugnt. Han är så cool den mannen. Disa och Uno är båda anmälda till Stockholm och det är skönt att hon hinner bli klar med löpet innan dess. Hade varit lite bekymmersamt annars att välja vem som skulle få åka med.
En del efterdyningar till bedömningen i Åstorp har märkts och domaren som även ska döma i Mjölby på nya året lär nog slippa många av de som var anmälda i Åstorp. F ö måste det vara total torka på domare i Sverige, när samma domare får tre uppdrag på cocker i nedre halvan av landet inom drygt ett halvår. Riktigt trist.

2016-11-14 ... kallt som tjyven i Flyinge när vi i Cocker Sydväst hade vår rasmonter i gången utanför manegen. Men med täcken på hundarna så gick det an. Tyvärr inbjöd ju inte kylan direkt publik i några större mängder att stanna och prata och få information.
Hundarna bjöd i alla fall till och tyckte det var roligt att hälsa på besökarna och få uppmärksamhet och bli klappade på.
På bilden Uno som tycker det är mysigt med en ny kompis.

2016-11-14 ... synd att säga att dom springer omkring, men valparna börjar bli lite rörliga och tar sig fram med krypstilen.
Tionde dagen idag och det var också dags att ta stygnen. Det gjorde vår händiga husse så fint och så slapp vi åka till veterinären i det ärendet i alla fall.
Lycka låg helt still under proceduren, snäll och klok som hon är, precis som att hon tyckte det var skönt att bli av med trådarna.

2016-11-12 ... kallt och ännu kallare. Tur man är härdad och tillhör det galna hundfolket. Kylan i Åstorps ridhus var inte att leka med och resultaten uteblev dessutom. Ja, alla (Uno, Boots och Christians Ella) fick placeringar men samtliga utan ck ...  Det var hög "kändisfaktor" i topp och det går inte att bortse från att tanken "if you scratch my back, I scratch yours", smyger sig på. Och den röda tråden var svår att se i alla fall i den ena änden av snöret ... Utställningssporten gräver sin egen grav. Gräsrötterna som betalar kalaset tröttnar och då faller hela verksamheten. Men det är bara att "smile and wave" och komma igen. Så länge man vill vara med.
Den sociala biten blev däremot väl tillgodosedd. Vi hade mycket trevligt och träffade Annis från Sjösvängens kennel som tagit med sig tre Boots-barn och Henrik (Chock-Ice kennel) som är ägare till tiken, mamman till valparna. Vad blir Henrik då? någon slags morfar eller något?
Valparna var lite storögda och imponerade av omgivningen men skötte sig ändå fint och fick ett par placeringar med Hederspris.
På bilden sitter, längst fram, Henriks valp från Art Waves kennel (Grattis till BIM idag!) Och i bakre raden fr v Sjösvängens Stjärnskott, Sjösvängens Stjärnklar och Sjösvängens Stjärnljus, söt som en prinsessa i sitt guldfärgade, fluffkantade täcke. Och längst bak Henrik himself.
I morgon har Cocker Sydväst rasmonter på valputställningen i Flyinge (tidigare Malmö Valp) och Boots och Uno som är iordninggjorda får följa med som "klappe-hundar" och snälla och fina representanter för sin ras. F ö är dom i karantän här hemma. Med så små valpar i huset vill vi inte ha in någon smitta från andra hundar. Så grabbarna får finna sig i att bo och rastas lite enskilt några dagar till vi ser att allt ser OK ut.
 

2016-11-08 ... dag fyra och allt är frid och fröjd i barnkammaren. Dom äter och sover och säger knappt ett pip. Nöjda och mätta med andra ord. När vi har valpar blir det en viss ommöblering i huset - matrummet förvandlas till hund-BB för att vi skall ha bra koll på allt. Och när valparna blir lite större får dom automatisk miljöträning med alla i ett hem vanliga ljud och synintryck runtomkring.
När veckorna går och det blir mycket spring i benen ordnas det "lämmeltåg" ut genom kök och hall ut i hundrummet eller ut i friska luften. När den dagen kommer är det så himla roligt att se vilka som är först ut och modiga (eller dumdristiga) och vilka som är lite streetsmarta och kollar läget först. Ljudet av en hel flock valptassar över köksgolvet är i alla fall obetalbar.
 

2016-11-06 ... nu kan vi äntligen börja njuta av vår fina valpkull. Det första dygnet var så händelserikt och jobbigt både för oss och Lycka så när vi kom hem med valparna och allt till synes var OK så kändes det ändå bara tomt i huvudet. Men nu börjar glädjen infinna sig och det är som vanligt härligt att bara sitta och titta på valparna och Lycka. Hon är den bästa av mammor och har varit så himla tapper. Eftersom hon diar sina små kan hon inte få någon smärtlindrande medicin. Otroligt att det fungerar, för ont har hon, det märker man när hon skall röra sig, lilla gumman.
Såret läker i alla fall fint ser vi eftersom plåstret redan fallit av...  plåster på en välbesökt "mjölkbar" är inte det enklaste.
 

2016-10-05 ... valparna här!
Det blev onödigt dramatiskt, med ilfart till veterinären och kejsarsnitt, men allt gick lyckligt och nu har vi åtta telningar i huset. Fyra pojkar och fyra flickor, två orange och två blå av varje sort. Perfekt! Lycka är trots sitt plåster på magen en fantastisk mamma och tar så väl hand om sina små.
Orsaken till turbulensen var att valp nr två hade fastnat på väg från "sitt" livmoderhorn till det andra. Låg med andra ord som en märla och proppade för utgången för de andra. Så vi fick ta valp nr ett, en orange hane, stoppa honom innanför tröjan för att han skulle hålla värmen och köra iväg till veterinären med Lycka. Först till Gylle där röntgen visade problemt och sedan till Tygelsjö där hon kunde opereras. Onödigt att säga att vi var rätt så mosiga alla när dagen var slut. Först en jobbig vaknatt och sedan transporter hit och dit och operation. Men en sådan tur att det gick bra. Jag var ju säker på att "2märlan" skulle vara död, men si den var pigg som en mört. Där ser man att man aldrig vet vare sig det ena eller andra.
 

2016-10-31 ... stolt Boots bär hem skanken efter att ha jobbat så jättefint med sitt spår. I bakhasorna följer vår eminenta intruktör Annika Berntsson.  Kursen har lärt oss att slå ner på takten lite och Boots har blivit mycket mer målmedveten och fokuserad. Klar för prov är han allt. Ett par kursdagar till har vi, men vi får se hur det blir med det. Beror på "den tjocka" här hemma.
Hon går mer och mer in i sin egen bubbla och är inte så hungrig längre, ligger mest still på sidan och pustar. Hon är så tung att det är jobbigt för henne att stå på benen. Stackars Lycka! Hoppas ändå hon kan knipa ännu någon dag så det inte blir för mycket tidigt. Husse tror inte det blir förrän till helgen men jag tippar onsdag, torsdag.
I går hittade lilla odågan Rut ett hål i staketet.När jag skulle kalla in för att åka till kursen saknades hon. Gudskelov var hon kvar på grannens tomt och verkade snarast lättad över att jag kom och räddade henne. Nu är hålet lagat! Såg att det var fasaner på andra sidan staketet i går. Det var säkert det som lockat henne. Det blev alldeles för stor frestelse för en energisk och nyfiken cockerfröken. Och liten är hon ju dessutom, så det behöver inte vara det stora hålet precis för att hon skall lyckas.

2016-10-29 ... tjock, tjockare, Lycka. Magen har växt väldigt och ingen bild i världen gör den rättvisa. Hon är verkligen enormt stor och tung nu. Tidigare än beräknat (lördag 5 nov) skulle jag nog satsa på att valpningen kommer att bli och ett par dagar tidigt kan väl gå an, men, men ....  Varje gång grips jag av lite ånger och undrar vad vi utsätter den blivande mamman för. Vi håller alla tummar för att det går vägen och att det föds en fin kull utan komplikationer.
Boots och jag går en viltspårkurs, anordnad av Cocker Sydväst, för att få lite inspiration och tips om vidare träning. För en gång skull hålls träningen här i våra krokar. Superbra kompetent instruktör från labbe/jaktvärlden och vi har bara en kvarts väg dit ungefär! Mynta och Frida från familjen Berg/Petersson är också med förutom ytterligare ett par cockrar och labbar. Verkligen givande, är så glad att jag anmälde mig.
 

2016-10-12 ... här sitter hon vår blivande mamma.
Lyckas blick söker ofta min och hennes ögon är runda och blicken frågande, som att hon undrar vad som är på gång och söker stöd. Det lustiga är att jag även de två förra kullarna, tyckte mig se i hennes ögon att hon blivit dräktig, och det tyckte jag redan på väg hem från parningarna. Det är absolut något med blicken som förändras nästan genast.
Nu i drygt halvtid, är hon bra mycket tyngre i kroppen och vill inte gärna rusa omkring med dom andra. Ändå har vi flera veckor kvar till den, förhoppningsvis, lyckliga tilldragelsen. Hon kommer nog, precis som föra gången att bli rejält tjock innan det är dags! Det säger ju i o f s inte så mycket om antalet valpar. Det kan vara gott om vatten bara runt valparna. Jag är ingen anhängare av stora kullar. Det räcker gott  med en normalkull på si så där en 5-6 valpar.
Detta blir Lyckas tredje, och sista kull. Hon har gett jättefina valpar i de två förra, trevliga, sunda och med fina meriter. Glada och högt uppskattade familjemedlemmar och framgångsrika utställningshundar. Egenskaperna går faktiskt hand i hand!
 

Bilden har för en gångs skull inte mycket att göra med texten till höger. Det är mer en liten hint om att vi snart ska ha valpar!!
Lycka blir allt rundare om magen och än så länge ser allt bara bra ut.

2016-10-11 ... ni som hänger med här och kanske inte sett diskussionen på FaceBook, ta och läs inläggen (med rubrikerna Det finns hopp och Hur kunde det bli så här) om utställningsvärlden på adressen nedan. barecho.bloggplatsen.se
Det är otroligt bra och träffande skrivet av Helene Björkman, mycket framgångsrik uppfödare av springer spaniel, tillika domare. Det är så skönt att ett "namn" tar upp ett ämne som är svårt att diskutera för en vanlig gräsrot, som jag t ex. Inte för att vi gräsrötter saknar synpunkter, tvärt om, men det blir så lätt feltolkat till att man är avundsjuk på de som har större framgångar än man själv.
Därför är diskussionen som kommit upp nu tack vare Helene väldigt värdefull. Det blir som att ställa upp ett fönster för vädring. Jag, och många med mig, får se att vi inte alls var ensamma om våra funderingar.   Att det sedan är svårt att vända skutan är en annan sak. Trots allt gäller det subjektiva bedömningar av våra hundar. Vem kan säga att en domare har fel? Vem kan säkert säga att en domare favoriserar en viss uppfödare? Även om det ser ut så, gång på gång. Det svaret ligger förborgat i den domarens huvud.
Jag var helt nyligen på en kurs för Dan Ericsson, svensk uppfödare av skotsk terrier och mycket anlitad domare, både i Sverige och utomlands. Kursen handlade om hundens anatomi/exteriör men en stor del tog också upp domarrollen. Både ur domares perspektiv och från oss uppfödare/utställares. Mycket inspirerande och givande dag på alla sätt.
Kursen arrangerades av Welshklubben här nere i söder och var ju så där i förbifarten ett bra exempel på att samarbete är till nytta för alla!
Helenes inlägg på Barechobloggen och mycket av det vi tog upp på kursen angående domarrollen, går så hand i hand!
Även om jag, liksom väl de flesta, gärna vill vinna, så har ju min käpphäst alltid varit att jag absolut kan tycka det är OK att bli slagen av en hund som jag också tycker är bra, och som domaren bedömer bättre för dagen.
Jag kan också acceptera att bli slagen av hundar som i mitt tycke är sämre, bara domaren dömer konsekvent. Om hen nu skulle gilla, för att överdriva, långa, lågställda hundar. Så, fint, synd om hen, men jag gillar inte den typen och behöver inte lägga fler slantar på den domarens bedömning.
Jag har däremot svårt för domare som till synes delar ut gracerna lite jäms över bland de "kändaste" och får fram placeringar där det är svårt att se någon överensstämmlese i typ.
Men, och men igen ... Om det faktiskt inte den dagen, finns anmälda hundar i tillräcklig mängd för att uppnå konsekvens. Ja, då var vi där igen.
Det måste vara otroligt svårt att vara domare, all respekt till de som tar på sig rollen. Men till syvende och sist. Jag som seriös uppfödare måste veta vad jag själv vill med min avel. Det går inte an att vara som en vindflöjel för än den ena, än den andra domarens åsikter. Man får hålla sin linje, tro på dem man respekterar, dra in ytteröronen för de andra och bara trampa på framåt.
 

2016-09-26 ...DKK Internationella utställning i Ballerup m.m.
Uno upprepade Disas bravad från förra året och blev Copenhagen Juniorwinner 2017!!
Som grädde på moset fick Disa sitt danska cert!! Hon vann öppenklassen med CK och blev tvåa bästa tik.
Nu behöver hon bara ett cert till i Sverige för att bli svensk, norsk och dansk utställningschampion. Jippie!
Jag hade inga stora förhoppningar när vi åkte till Danmark. Det är hårt om placeringarna när man kommer som "utlänning", men någon gång är det som med Trisslotten, "plötsligt bara händer det".
Grattis också till Rosa (S. Ginger Up) med matte Lotte som blev 2:a i öppenklassen med CK och 4:e bästa tik och till Ella (S. Dressed Up For Date) med husse Christian som också gjorde en fin insats med excellent och 3:e placering i öppen klass. Vi har rätt så kul på våra möten, som dom säger i Frälsningsarmén.
Dagen var solig men sval vilket var skönt! Snart har vi haft nog av denna märkliga höst med värme som aldrig tar slut. Eller? Jag är väl kärringen mot strömmen men jag är trött på att vattna uteblommor nu och på att ogräset aldrig slutar växa ...
Men visst är det å andra sidan skönt att man kan fika ute, gå barfota i gräset och att hundarna är torra och rena.
På bilden ligger Disa och vilar lugnt efter sin fina insats. Sedan försökte vi få till en gruppbild med fyra inte alltför motiverade. Gäspningarna satt inte långt inne kan jag säga ... Äh, låt oss slippa nu ....
 

2016-09-13 Sydskånska kennelklubben, Int i Eslöv.Soligare och vackrare väder kan man knappt tänka sig, men hundarna kunde nog föredragit lite mer svalka.

Uno och Disa gjorde sitt bästa och kom hem med varsitt CK igen och klassplacering. Uno 2:a i sin juniorklass och Disa 4:a i en stor öppenklass.
Disa är tyvärr utfälld och ser inte så strålande ut som hon skulle kunna, men exteriören är ju densamma ...
Och Uno är bara så himla skoj att visa! Det var en trevlig dag på "jobbet" med goda kompisar/konkurrenter.

Och så fick vi ju inviga nya hundbilen. Känns skönt och lite mer tryggt än den gamla långmilaren, trotjänaren som hängt med kors och tvärs från utställning till utställning i så många år. Det kändes nästan lite ledsamt att skiljas.

Så har vi varit på en tur till Tyskland och parat Lycka. Har inte lagt det på FB än och det är väl ingen risk att det kommer ut om jag lägger det här på hemsidan. Vi får hoppas att det blir något, men nog tycker jag, precis som förra gången, att Lycka direkt ändrar sig och går in i något slags mamma-mood. Vi får se. Hanen är Haradwater Mr Bojangles som jag såg på Crufts och gillade mycket. Jag ville ju ha en orange eftersom jag vet att Lycka kan lämna det.

Vår chokladprins, Boots, fortsätter att lämna jättefina valpar. Nu senast på Sjösvängens kennel. Hade varit så roligt om några av dom kunde komma ut i ringarna framöver. Jag hade absolut kunnat tänka mig att ta hand om ett par valpar i varje kull han haft ... men det går inte samla på sig hundar och det bästa hade varit om jag kunnat hitta en egen "fru" till honom. Men att köpa bra hundar är inte lätt, även de mest lovande valpar kan växa ifrån sig, och det finna inga garantier i den här världen.
 

SKK Ronneby 14 aug ... lite berg-och-dalbanebedömning och inte helt lätt att förstå sig på om jag ska vara ärlig. Men vi kom undan med hedern i behåll och två CK´n och bra uppvisningar överlag. Uno utmärkte sig genom att verkligen trava ur sina egna skor om han hade haft några. Egentligen sopade han banan med resten, han vann sin juniorklass med CK och borde faktiskt lätt blivit placerd i bästa hane. Det säger jag och det står jag för. MEN det är domaren som dömer och det är bara att "smile and wave". Disa som krigar om sista certet för att bli svensk och norsk champion, fick en tredje placering i öppenklass med CK och hängde med till en "femteplacering" i bästa tik.
Ella och Christian fick ett excellent, Rosa var definitivt värd ett bättre resultat än vg. Nu vet alla i alla fall hur höga våra hundar är. Domaren mätte i princip varje hund, ett väldigt ovanligt förfarande i vår ras.
Och trots att vi nu hade en vg hund i gruppen blev vi i alla fall BIR uppfödargrupp med HP och lysande kritik uppepå det. Ja, bara att tacka och ta emot, men man slutar aldrig att förundra sig över bedömningar. Tyvärr kunde vi inte stanna till finalerna. Det är svårt med sena eftermiddagar när alla behöver åka hem till hemmavarande hundar.
Som sagt, tacka vet jag rasspecialister....

Cocker Sydväst 2016-07-31 ... "Uno" BIS-R Junior och "Rut" 2:a med HP i en stor juniorklass och Christians "Ella" 4:a med HP i en ännu större öppenklass! Det är fasligt gott om tikar på utställningarna numera. Och så gjorde ju också Krister en fin uppvisning med "Mynta". Hon var liksom aldrig tänkt för utställningsvärlden, men vad gör man när intresset blommat upp hos husse och matte. Man får göra det bästa av det och ta resultaten som dom kommer.
Vår tilltänkte utställningsdomare från Serbien fick transportproblem och Jens Karlsson, Art Waves kennel, hoppade bussigt in med kort varsel. Som sagt, alltid lika roligt med rasspecialister som domare! Det ger en extra dimension, det är helt klart.
Solen sken och alla var glada och jag fick äran att döma "barn med hund".
F ö har vår "Rosa" som placerade sig på Windsor i och med det också kvalificerat sig för Crufts! Strålande prestation som gläder alla inblandade!
 

Plötsligt bara händer också det ... det går mindre bra för att inte säga rent ut dåligt.
Tvååker i år var ett sådant tillfälle. Förra årets BIR vinnare "Disa" fick i år VG första dagen av en spansk domare med tydlig preferens för enfärgat. Den stackars mannen såg inte ens ut som om han tyckte det var roligt att döma eller ens ta i de brokiga hundarna. Mycket märkliga vibrationer där.
Det bättrade sig under dagen och det minskade också något med VG framåt eftermiddagen. Visserligen är tikarna kanske bättre överlag, men så dåliga hanar har vi inte att det skall hagla VG på, som det såg ut på kritikerna lite lösa grunder. Uno fick excellent och kom tvåa i juniorklassen men utan CK. Dagen efter för en holländsk domare blev Disa blev trea i öppenklassen med CK. Uno fick excellent igen men blev oplacerad i klassen. Han fick sota för att han är så himla glad och dundrade på som ett litet lokomotiv. "Needs to settle his movements".
Men nu lämnar vi detta bakom oss. Rutantutan och Uno är anmälda till vår egen Cocker show här nere så vi ser framåt igen.
En verklig rolig nyhet är att "Rosa" Suncox Ginger Up har uträttat stordåd i England! Matte och husse skulle på semester och det är klart man ställer ut hund när man ändå skall dit? Det hade väl alla gjort? Inte ...
Men här sitter det inte fast någonstans, Rosa anmäls alla papper ordnas och så går hon och blir trea i klassen på Windsor Dog Show! Det är hur roligt som helst. Och visst syns det på bilden att dom är rätt så stolta och nöjda Rosa och Lotte?

2016-06-20 ... Plötsligt bara händer det. Förutsättningen är en domare med bestämd linje och integritet. Vi åkte med viss tvekan till SSRKs utställning i Gränna för domare Karin Linde Klerholm, mycket framgångsrik uppfödare av amerikansk cocker i Sverige, men numera bosatt i Florida, USA. En helt ny bekantskap för vår del. Och mycket trevlig skulle det visa sig. På alla sätt!
Ryktena sa att "alla" skulle dit och jag började tveka trots inskickade anmälningar.
Men hur som helst, dit kom vi och resultatet blev alldeles lysande.
Valet av domare hade dragit ett stort antal hundar och konkurrensen var stenhård. Men likafullt vann Uno juniorklassen med CK och blev sedan 3:a bästa hane med Cert!! Vi var rätt så nöjda redan där.
När Rut sedan travade in i ringen och, också hon, vann juniorklassen med CK, var det verkligen grädde på moset. Men att hon också i en enorm Bästa tikklass kom 2:a med R-Cert, var bara helt otroligt roligt!
Domaren, Karin Linde Klerholm gillade verkligen Uno och Rut och gav dom jättefina kritiker. Hon var själv nöjd med dagens slutliga resultat och tyckte att hon fått en fantastiskt fin samling cockrar att döma och tackade oss för att vi kommit.
Det är härligt med domare som dömer tveklöst och man verkligen har en känsla av att dom dömer ärligt och efter sin övertygelse. Här var det inga tveksamheter, överhuvudtaget.
Det blev många VG under resans gång och överraskande sådana.
Och visst kan jag förstå att inte alla segervana utställare lätt tar till sig ett sämre resultat. Men det är mer juste att hålla god min och inte klanka ner på bedömningen. Det tar ju faktiskt bort glädjen för de som vunnit. Hur kul är det att vinna med kommentaren att det var en dålig och obegriplig bedömning. Underförstått: "din fula hund borde inte slagit min". Låt andra glädjas över sina lite oväntade framgångar istället. "Smile and wave". Det är bara att "bryta ihop och komma igen" som vi andra vanliga dödliga gör hela tiden ....
Jaha, och nu får jag nog börja snickra på egna sidor till Rut och Uno ....
Utifrån våra förutsättningar tycker jag att vårt lilla show team sköter sig alldeles utmärkt!
 

2016-06-10 ... Norsk Kennelklubbs Internationella utställning i Drammen gav oss mycket glädje! Vi hade hoppats på Boots, men han gjorde sig inte alls rättvisa. Efter att han blivit herreman och haft "brudar" har hans intresse för att showa i ringen avtagit. Brudarna kommer ju ändå, kanske han tycker, inte vet jag. Trist, men vi får se om det bättrar sig. I vart fall kom vi ändå hem med ett norskt cert! Det var Disa som stod för den prestationen. Trea Bästa tik med Cert och Cacib. Vi kunde inte vara nöjdare, eller? Jo det kunde vi faktiskt, eftersom jag fick glädjen att visa Sigmund och Gretes Birkelands söta Silvia i år igen. Solrose av Sandar, om ni minns från förra året? Både hon och Disa vann sina klasser med CK och vi fick snabbt lösa ett lyxproblem. Nämligen hitta en handler till Silvia. Med god hjälp av vänner ordnades det och Silvia gick verkligen som ett litet tåg till en 4:e Bästa tik placering och Reserv Cert och Reserv Cacib!
Siliva är efter vår Isak och Lyckas kullsyster Carmen, så det var "kusinernas" dag, kan man säga!
Inemellan har vi också hunnit med två andra utställningsr. SSRK i Hasslarp två dagar och SKK Internationella i Hässleholm för Kari Haave. Tror att halva cockersverige var på den senare utställningen. Så är det när man är kompetent och respekterad, både som uppfödare och domare.
För att göra en lång historia kort så har Uno och Rut placerat sig högt med CK i alla sina "starter" och Disa har inte heller gjort bort sig. Tvåa med CK är vår lott. Men det är inte fy skam och vi ser framtiden an med tillförsikt som det heter. I Hasslarp blev f ö Disas kullsyster och Christian Olssons busfrö Ella, trea bästa tik med CK. Släkten är värst, eller?
På bilderna är det våra tre musketörer från Hasslarp, Rut, Ella och Uno och så en bild på Uno i full fart.

2016-05-02 ... dom berömda hararna, som man inte skjuter nära, var i Roskilde också!

Det var alltså Dansk Kennelklubbs Internationella utställning som vi deltog i. Vi har en väldig förmåga att hamna den där enda förargliga placeringen från både det ena och det andra.
Vunnen unghundsklass med CK gav ju lite förhoppningar, men i bästa tik blev vi slagna av en annan finfin svensk tik (grattis till det!) som knep certet.
Så tredje Bästa tik blev Disa och den danska ettan i klassen, en internationell champion, fick den åtråvärda Cruftskvalificeringen. Som ägaren nog inte bryr sig om att använda. Så är det, den som får vill inte och den som inte får vill gärna!

Men vi får vara glada ändå med den fina placeringen, och som vanligt var Disa glad som en lärka och rolig att visa. "Härlig attityd" enligt kritiken!

Ella och Rosa, Disas kullsystrar var också där, fick inga framskjutna placeringar men väldigt fina kritiker!
Jag hade bara mobilens kamera och stod på långt håll, så det blev typiska utställningsbilder med lite hund och en massa annat ovidkommande i bilden. Men i alla fall är dom fina där dom står.

Bilden på Ella är från lördagen med Hans Boelaars som domare och bilden under med Rosa från söndagen då Mikael Tranholm dömde.

Mikael Tranholm är rasspecialist och det känns trots allt extra roligt att Disas "nästan" placering kom just för honom. Det bådar ändå för en bra fortsättning.

På resultat sidan finns en fin bild på Disa från söndagen. Vi gjorde lite paparazzijobb åt varandra, Ingela Hansson (kennel Turtle Doves) och jag. Det har ju blivit så idag att deltagande i sociala medier nästan kräver att man har egen fotograf med sig. Men med samarbete fixade vi det och fotade varandras hundar efter bedömningen. Det blev bra nog.

Nu är Disa och Boots anmälda till Drammen, Disa och juniorerna till Hässleholm och hela högen delar på två dagar i Hasslarp. Uno och Rut ena dagen och Disa och Boots den andra. Så nu är veckopengen slut!

2016-04-16 ... resan från SSRK´s utställlning i Kungsbacka blev mer än lovligt dramatisk. Bilen brann upp på motorvägen!! Jag hann rädda mig själv och lyfta ut burarna med Rut och Uno men resten av packningen blev kvar i bilen. Tur i oturen var det ändå, grejor går att ersätta.
Resultatmässigt var utställningen mestadels helt ok, Rut blev tvåa i den stora juniorklassen båda dagarna. Med CK. Första dagen visades hon av Frida Ankerson. Jag hade varit inne med Uno och fått VG och kunde faktiskt inte smälta det. Inte med en kritik som började med "utmärkt typ" och fortsatte med överlag positiva detaljer och dessutom en positiv muntlig kritik. Den bärande negativa detaljen var att Uno såg för "söt" ut, "skulle föredra honom med mer maskulin prägel, därav priset", var slutklämmen på kritiklappen. Uno är nybliven junior ...
Ibland har jag en känsla av att när domare, som var fallet nu, har domarelever, på något sätt ska demonstrera, jag vet inte vad. Men något är det. Det var så många vg och t o m good i klassen att vg-hundar kallades in till placering... Påföljande klasser innehöll kanske bättre individer?? I vart fall blev det betydligt fler excellent ...
Jag har aldrig gjort det tidigare, men nu tog jag i efterhand upp bedömningen av Uno med domaren. Med full respekt för dennes åsikt. Vi hade ett bra och prestigelöst samtal, vilket verkligen hedrar hen. Och jag gillar domare som har öppen kritik, det är jättebra och ger respekt. Dagen efter blev Uno, för engelsk domare, överöst med lovord och trea med CK i juniorklasen. Med önskemålet att han kunde önskas en tanke större. Det är helt OK, det hade jag också önskat. Men tiden arbetar för oss s a s... Men jag är så supernöjd med dessa två, deras typ och kompakthet, cobby i kubik s a s, att den där centimetern på höjden inte känns som det viktigaste.

Vi bodde på Scandic i Mölndal, så nu har även dessa två ungdomar sett världen försvinna i glashissen! Uno var något fundersam medan Rut i vanlig ordning bara var nyfiken.
Nästa utställning blir Roskilde med Disa. Vi får sällskap av Christian med Ella och Lotte med Rosa. Första utställningen utomhus i år. Vi hoppas på vettigt väder!

2016-03-07 ... lite summering av två utställnningsresor. Vi anmälde glada i hågen Rut och Uno till Nordskånska kennellubbens valp- och veteranutställning. Sista gången dom kan gå i valpklass, sedan blir det allvar och officiella resultat. Fortfarande lite vilda, framförallt Uno, och lite för lurviga, men det var ett fint tillfälle att träna. Det gick alldeles utmärkt, båda fick HP, Uno blev tvåa i sin klass och Rut vann sin och blev sedan BIM-valp. Det bästa med dagen var ändå att den stökiga inomhusmiljön inte bekom dom ett dugg. Båda fick väldigt fin kritik, dom är ju kroppade som få, och utan att vara feta, lika breda som dom är långa nästan. Cockerkubik liksom. Det gillar vi. Men någon centimeter till på höjden hade varit att föredra, men vi hoppas på att det kommer.
Sedan var det då en Danmarksresa och tre kullsyskon i ringen. Och det blev ju som det brukar, typ. Danskarna vann! Domaren, känd uppfödare från Portugal, tyckte att de tre danska domarnas/utställarnas tikar var de bästa. Etta, tvåa och trea bästa tik. Förvånad någon??? Alltså, den här branschen är något så alldeles speciellt så det finns inte! If you scratch my back, I scratch yours, typ ... Systemet är dåligt, resultatet är kanske oantastligt, men det skapar onekligen misstankar.
Vi fick vara väldigt nöjda ändå. Disa tvåa med CK, Ella trea med CK och Rosa fyra i "mellomklase". Disa fick också för skams skull hänga med till en 5:e placering i Bästa tik.
Rätt så intressant med det danska systemet med alla kritikerna på nätet. Där kan man studera och jämföra och jag lovar att i det här fallet blev man inte mycket klokare över bedömningen.
Med hjälp av humor fick vi ändå en alldeles fantastiskt rolig dag. Vi har verkligen roligt på våra möten, som dom säger i Frälsningsarmén.
På bilden är det Ella och som väntar på sin tur på bordet, medan Lotte har ställt upp Rosa framför domarbordet.
 

2016-02-23 ... våren nalkas och vi har haft hundbröllop för vardera Isak och Boots. Fint dambesök från kennel Cockerright/All Forces i Danmark. Roligt och tacksamt när pojkarna får förtroendet att para riktigt fina tikar. Nu håller vi tummarna för bästa tänkbara resultat. I Boots allra första kull, hos kennel Bright Dreams, blev det ett par riktigt lovande valpar som kanske kommer ut i ringarna vad det lider.
Har kollat lite på årets utställningskalender och börjat planera för sommarens resor. Lite luttrad är jag och kommer väl begränsa insatserna en del. Det är inte gratis att åka runt och ofta så visar det sig i efterhand att magkänslan var rätt när vi lika gärna kunde stannat hemma. Mjölby härförleden är ett strålande exempel. Dessutom kolliderade den  med parningsbestyr här hemma och det blev en aning jäktigt,  minst sagt, för att få till allt. Och vi hade inte ens någon särskild tur med vädret...
En intressant utställning i sommar blir i alla fall Cocker Sydvästs egen show med (enfärgad, hmmm ...) rasspecialist som aldrig dömt i Sverige tidigare. Ska bli riktigt spännande. Tror faktiskt att vi kommer att få en hel del anmälningar. Alla är intresserade av att ställa ut för någon som inte, i vart fall synbarligen, "har barn" ihop med så många ....
Våra valpar, Uno och Rut (bilden), blir snart juniorer, jisses vad tiden går! De utvecklas och växer till sig. Det har pälsarna också gjort ... mycket arbete återstår för att dom skal få lite mer form av cocker och inte bara se ut som en pälsboll med svans och nos. Rut är vildare än vild och hittar på en oändlig rad med hyss. Hon ensam är som en hel flock att bara ha koll på. Kan sätta på spis och ugn också, jo. då. Här fins inga begränsningar. Öppnar haspade grindar till hagen också ...
Kullsystern Dottie, som flyttat till kennel Pretty Flowers i Finland, artar sig också väl och det ska bli spännande värre att följa hennes utveckling där.
 

2016-01-11 ... My DOG i Göteborg. Årets första utställning i dagarna två, och än hänger vi med!
Vår Frida fick placeringar i juniorklassen båda dagarna, men inget CK. Lite snålt med tanke på att hon kom tvåa i en stor klass (16 st) första dagen ... Men, men, det är domaren som dömer. Chokladpralinen Boots försvarade familjeäran och blev placerad med CK i championklassen båda dagarna och blev dessutom 4:e bästa hane sista dagen.
Det var nog en av de bekvämaste hotellvistelser med hund vi haft. Boots och Frida är båda så coola och lugna att ha med. Inget ståhej överhuvudtaget trots möten med skällande och bjäbbande hundar i korridorer och hissar. Ena dagen delade vi hiss med en foxterrier från Ryssland ... Boots och Frida förstod inte mycket av vad han skällde om, och jag fattade inte många ord av det matten försökte säga på engelska ... tur det inte var så många våningar att åka...
Klassen på cockrar i Sverige är väldigt hög, tycker i alla fall jag utifrån min lilla horisont, och det är roligt att se både fina nykomlingar och härliga veteraner i ringen.
Det sämsta med My Dog är faktiskt stressen på morgonen, att komma iväg från hotellet för att få parkering inomhus på mässan. Man hinner ju inte njuta av det bästa med en hotellvistelse, den härliga frukosten! Slänga i sig och så ett par hårdkokta ägg i fickan och så iväg ...
Annars är My DOG ett väldigt trevlig årligt möte med hundvänner från både här och där. Och så är ju husse-paparazzi med och fotograferar!
Nu ser vi fram mot ett nytt år med nya förhoppningar.
Valparna efter finske Viggo, Perchwater Magic Wizard Of Oz, Uno och Rut, ska ut i ringarna och visa vad dom går för. Kullsystern Dot flyttar till Finland om ett par veckor och vi hoppas innerligt att hon får ett bra liv. Det känns i hjärtat att lämna iväg dom när dom hunnit bli ett halvår. Usch!!
Boots ska förhoppningsvis gå några viltspår, Lycka komma i päls igen och komma ut i championklass, Kajsa komma ut ett par gånger i veteranklass, och våra juniorer, Disa och Frida göra bra ifrån sig.

Och, och, och ... mest får jag väl ändå hoppas att alla inklusive husse och matte håller sig friska och krya och får ha roligt ännu ett år.

2014

Här är också grävandet och luftandet av gräsmattan i full gång. Varje höst är det detsamma. Hundarna gräver och står i värre än annars. Undrar om marken är full i sork eller vad sjutton är det som gör det så speciellt intressant nu? Kajsa leder grävarligan och tycks peka ut nya platser och sedan är hela gänget i full gång. Och sedan tror dom att dom ska få komma rätt in i köket!

2013

Tidigare Notiser 2011-2009